haventyr

 

Efter 12 veckor på vattnet kom jag tidigt i lördags morse in i en liten marina på ön Flores i ögruppen Azorerna. 

 

Det krånglade en del längst vägen. När jag hade passerat sista ön i Bahamas dog vinden. Det var sen ingen eller väldigt svag vind i 18 dygn. Vissa dagar var det absolut ingen vind alls så då tog jag ner seglen och drev. Dessa första 18 dygn hade jag en snittfart på 1,8 knop. Det är inte mycket. 

Sen blev det hård vind i några dagar och sen lugnt i några dagar. Så höll det på sen. 

 

En dag när det var ganska lugnt fick jag se att ena undervantet (ett stag som sitter fäst halvvägs upp i masten och sen ner till båten och håller masten på plats) hade slackat. När jag tittade efter lite mer såg jag att infästningen för båda undervantet på den sidan uppe i masten under spridare höll på att gå av. Jag tänkte att jag måste få ner det enda segel jag hade uppe för att minska påfrestning och sen få till någon tillfällig lösning. Jag hann bara upp på deck till masten, då gick i fästningen av och därmed också masten. Den föll och knuffade mig i sjön. Efter att så småningom ha kravla mig ombord igen återstod det hårda jobbet att bärga masten som låg i vattnet. När det var gjort började det mörkna och jag var trött. Jag lät båten driva och den drev åt fel håll, tillbaka åt det håll jag kommit ifrån. Jag konstaterade att detta var dagen då jag var som längst från land dessutom. Drygt 900 sjömil från Bermuda, drygt 900 från Azorerna och ca 800 från Canada.

Nästa dag ägnade jag åt att förbereda den längsta delen av den avbrutna masten vilket var den nedre delen för att kunna resa den och sen kunna segla med revat storsegel och focken (det minsta av förseglen.) Det tog en dag och båten fick fortsätta driva åt fel håll. Nästa dag kom jag på att jag nog inte skulle klara av att resa masten ensam så jag fick tänka om. Jag ställde upp bommen på högkant och lindade upp en del av storseglet runt bommen och skotede det akterut. Motströmen var lite för stark i den då svaga vinden så jag fick segla i en båge innan jag började röra mig åt rätt håll. Sen gick det sakta framåt. Det blev några vida lovar några gånger när vind och strömmar inte var på min sida men i det stora hela seglade jag mot Azorerna.

 

En annan dag efter några veckor satt jag på min koj inne i båten och rätt vad det är kränger båten till och välter nästan uppochner. Den tippade nog ca 130 grader och det gick fort. Jag flög genom båten och slog i huvudet uppe under taket på andra sidan och efter mig kommer en hel massa prylar från det skåp jag hade bakom ryggen då det öppnat sig. En del av dessa saker fick jag i huvudet. Blodet rann och jag var sen yr till och från i ca tio dagar. Jag har varit stel i nacken sedan dess men det blir bättre och bättre. 

Sittbrunnen fylldes med vatten och en del av det rann inn i båten. Tätlisterna vid dörren börjar nog på att ha gjort sitt. Detta vatten gjorde att förbrukningsbatteriet laddades ur. Startbatteriet för att starta motorn var frånkopplat med sin huvudströmbrytare så det laddades inte ur. När jag fått ut vattnet och torkat upp lite startade jag motorn och vred sen på strömbrytaren som kopplar ihop båda batterierna och kunde på det viset ladda upp det urladdad batteriet lite. Det gick inte att få det ordentligt laddat men genom att köra motorn på tomgång en timme varannan dag kunde jag få ut tillräckligt med ström från det. 

 

Dagen efter konstaterade jag att jag när båten tippade fått en tamp i propellern. Det var lite pyssel att få bort den men det gick till slut. 

 

Tillslut började jag se den här ön i horisonten och jag såg fram emot att snart vara iland. När jag var 35 sjömil från kusten fick jag hård motvind och drev iväg från ön igen åt det håll jag kommit från. När vinden efter några dagar vände igen befann jag mig 75 sjömil bort. 

När jag nästa gång var ca 40 sjömil från den hamn där jag nu är var vindarna ganska svaga så jag startade motorn och gick för motor resten av vägen. Jag kom fram vid halv fem lokal tid i lördags morse. 

 

Nu har den här seglingen inte alls bara varit jobbig och besvärlig. Jag har fått massor av fina upplevelser också. Jag har sett regnbågsfärgat regn, valar bara någon halvmeter från båten, delfiner, fiskar, fåglar, fina solnedgångar, vackra stjärnhimlar och mycket mer. Det har varit jobbigt men jag har fått mycket fint också. 

 

Vad händer nu då? Jo när jag sovit några timmar i lördags och vaknat kom det fram en kille och började prata. Han konstaterade att jag hade lite bekymmer med masten och sa sen att han skulle prata med sin pappa som bodda bå ön, själv var han bara på semester. Han trodde att hans pappa kanske kunde laga masten åt mig. Han kom tillbaka dagen efter och berättade att hans pappa skulle göra vad han kunde.

Igår var jag i pappans verkstad och fick undervantsinfästningen svetsad. Imorse kom han och en till ner till marinan med en lastbil och vi lastade på masten och körde den till hans verkstad. Vi har sen ägnat stor del av dagen åt masten och kommit en bit på väg. Det ser lovande ut. Jag vet dock inte riktigt hur han tänker laga den. Han pratar bara portugisiska och det gör inte jag så jag förstår knappt ett ord av vad han säger. Jag tänker dock att så länge det går åt rätt håll låter jag honom hållas och gör så som han visar mig att göra. Ger han mig ett sandpapper och visar att jag ska slipa på ett ställa så gör jag det, visar han att han vill att jag lyfter ena änden av masten gör jag det, visar han att jag ska hoppa in i bilen så gör jag det och så far vi iväg åt olika håll för att prata med andra. Om vad vet jag inte men det gör ju inte så mycket. Det är både roligt och spännande. Jag tror att jag ska vara tillbaka i hans verkstad klockan två imorgon eftermiddag för då har epoxin härdat. Vad vi ska göra då vet jag inte men det får jag berätta om i ett annat inlägg.

 

//Fredrik