Grenada

 

Jag började så smått ledsna på Trinidad. Lusten att segla och att se något annat började ta överhand. Jag bestämde mig för att det var dags att dra upp ankaret och segla mot Grenada. Först fyllde jag på med mat och vatten ombord.

 

Jag var även tvungen att göra ett besök hos tullen och migrationspolisen. Det var inget som gick på en kvart precis. De gillar papper, ju fler desto bättre. Det tog ca en och en halv timme att ta sig igenom deras pappershög.

 

Efter att det var avklarat mitt på dagen i tisdags drog jag upp ankaret och seglade norrut. Det skulle vara lite varierade vindar ett par timmar och sen skulle det vrida över på ostlig och nästan sydostlig. Det var nästan rak motvind timme efter timme. Starkare än de sagt dessutom. Till slut vred äntligen vinden och det gick att segla rakt mot mitt mål.

 

På onsdagseftermiddagen kom jag fram till Södra Grenada och ankrade här. På torsdagen efter att ha klarerat in i Grenada fick jag reda på att en orkan dragit in över Costa Rica. Kanske var det kanten av den som ändrade vindarna för mig också. Jag vet inte exakt varifrån den kom.

Nu är jag i alla fall här och det här verkar vara en helt ok plats. Jag har inte utforskat den så noga än dock men det hinner jag väl.


En av de sista dagarna på Trinidad hördes det ett vrålande från skogen. Det lät som en blandning av ett rytande lejon och ett aggressivt vildsvin. Dessutom lät den hungrig. Jag vet inte vad det var för något men jag kände att om det låter som en blandning av ett rytande lejon och ett aggressivt vildsvin som är hungrigt så ville jag inte gå och titta efter. Jag gick åt andra hållet.

 

Här på Grenada ser naturen snällare ut i alla fall. Om den är det vet jag inte än. Det får jag försöka ta reda på.

 

Jag hoppas på att återkomma inom kort igen.


//Fredrik

 


Polis och militär med automatvapen och en obeväpnad jultomte

 
 
Jag hade hört om ett ställe uppe på nordkusten som hette Maracas. Där skulle finnas en fin strand, inte långt därifrån skulle det finnas ett vattenfall. Dessutom skulle där finnas ett ställe där man kunde äta Hajburgare. Ja som hamburgare men med haj i. 
 
Igår morse beslöt jag mig för att åka dit. Jag lånade en karta och frågade om det gick bussar från Port of Spain upp dit, vilket det skulle göra. Jag hoppade på en maxitaxi som tog mig in till Port of Spain. Väl där gick jag till bussstationen och kollade upp i informationsdisken när nästa buss till Maracas skulle gå och när det skulle gå någon buss tillbaka. Halv ett gick nästa buss dit och lite efter ett skulle den komma fram. Vid tre ungefär skulle det gå en buss tillbaka. 
 
Ok tänkte jag, det blir inte så lång stund där men nästan två timmar. Det får räcka. Klockan var bara halv elva så jag hade två timmar att fördriva i Port of Spain först. Jag tog en promenad upp till en park där även Nationalmuseet låg. Det tog en liten stund att gå dit. När jag kom dit kände jag inte för att gå in på något museum. jag tittade lite på parken och promenerade sakta tillbaka mot bussstationen. Det var som sagt en bit och gå och öveallt såg jag poliser och militärer beväpnade med automatvapen. De stod bakom husknutar, de gick längst vägarna, de åkte i bilar hit och dit, de var helt enkelt överallt. Det kändes lite märkligt. 
 
Jag såg även en jultomte vid en av alla butiker i staden. Jag vet inte vilket som kändes mest märkligt. Tungt beväpnade poliser och militärer eller en oskyldig jultomte i denna märkliga stad. Kanske var det jultomten, denna för platsen udda figur som fått knäna på polisen och militären att skaka av skräck så pass att de tagit till vapen och gett sig ut på gatorna. Vem vet?
 
När jag kom tillbaka till busstationen visade det sig att inga bussar gick längre. All busstrafik var inställd. Riktigt varför framgick dock inte. Till Maracas skulle det inte gå att åka buss före tidigast vid halv fem. Det var för sent för mig. 
 
Jag var inte så sugen på att ta mig upp på stan något mer bland alla beväpnade millitärer och poliser så jag tog första Maxitaxi och åkte tillbaka till båten. Det hade kanske gått att åka maxitaxi till Maracas också men det var svårt att hitta varifrån just de gick enligt folk jag frågade. Dessutom tänkte jag att kanske även de slutar gå inom kort och om så är fallet vill jag vara så nära båten som möjligt. 
 
Det blev en annorlunda  utflykt .
 
 
//Fredrik

Port of Spain

 
I måndags åkte jag maxitaxi härifrån Chaguaramas in till staden Port of Spain. Maxitaxi är minibussar som kör vissa bestämda sträckor och är ganska billiga att åka med. Det var en resa på ca 45 minuter. Vägen var inte mycket för världen så det skumpade och hoppade fram. Jag hann nästan bli trött innan vi kom fram. 
 
Väl framme möttes jag av ett kaos. Ja i alla fall upplevde jag det som ett kaos. För de som bor  
och lever i staden var det nog vardag. Affärer och butiker sålde allsköns ting. På trotoarerna såldes minnst lika mycket. Det var TV-apparater, kryddor, fisk, kött, skor, hemvävda dukar, grönsaker, frukt, bröd och mycket mer. En doft från allt detta blandades med doft och stank av avgaser, urin och vem vet vad. På trottoarerna låg folk och sov bara någon meter ifrån folk som i kostymr och fina klänningar skyndade fram för att uträtta ärenden på en kort lunchrast eller stod och pratade om ditt och datt.  Musik spelades ur högtalarsystem, ur andra högtalare ropades det ut vad  som fanns till försäljning i just den butiken, bilar brummada fram och tutade, människor skrek och hojtade. Ja det var svårt att finna lugn och ro. Att några lyckats somna överhuvudtaget har jag svårt att förstå. Kanske var det av utmattning. 
 
Efter en stund behövde jag dra mig undan och samla krafter. Jag hittade en liten lunchrestaurang som var ganska lugn och där de flesta gäster verkade vara lokalbefolkning. Där åt jag ris och lam för en billig pening och vilade upp mig innan jag på nytt vågade mig ut i den cirkus som kallades vardag i Port of Spain. Efter en stunds promenerande på stadens gator gick jag och köpte lite matvaror och tog sen en maxitaxi tillbaka till det rellativa lugnet i Chaguaramas där Bris ligger för ankar. Kvällen blev väldigt lugn då jag var trött efter besöket i staden.
 
Jag har lärt känna en polsk herre lite grann. En dag hjälpte jag honom att flytta hans båt från bryggan där även min båt tidigare varit förtöjd ut till en boj nära där jag ankrat. Nu är vi grannar. Ett par kvällar har vi suttit i hans båt och filosoferat över livet och dess märkligheter. Det har varit trevligt att inte behöva sitta ensam varje kväll. Ja det är klart att på söndagskvällarna är det grillfest för de som vill. Det har jag varit med på någon gång också. 
 
I övrigt har jag jobbat med båten en del och läst böcker. Jag har börjat hålla koll på väderprognoserna även om det nog dröjer minst en vecka innan jag seglar norrut mot Grenada. Lite till av Trinidad vill jag se först.
 
 
//Fredrik

Bris i sitt rätta element

 
I måndags förmiddag sjösattes bris efter att ha bottenmålats och snyggats till. Ankarspelet fick ett nytt lager istället för det som gått sönder tidigare. Jag hann även renskrapa dörren och stryka på några lager fernissa på den. 
 
Jag hade några gratisnätter vid bryggan som jag kunde utnyttja. Det gjorde jag. Skönt att ligga förtöjd vid en brygga och förbereda lite till. 
 
Igår tog jag mig dock ut en liten bit utanför bryggan och ankrade. Det var också rätt skönt. För ankar vrider sig båten efter vinden vilket gör att om jag öppnar luckan på fördäck och nergångsluckan  så blåser det rakt igenom båten. I den här värmenär varje svalkande vindpust skön. Dessutom är det inga mygg. 
 
Jag har fortfarande lite småjobb kvar att göra på båten. Bland annat behöver jag stryka på några lager fernissa till på dörren. Masten behöver också något nytt lager fernissa. 
 
Jag tänker dock att jag nu ska varva båtjobb med att turista på land. Jag vill ju se mer av Trinidad än bara inhägnade båtar. 
Det blir nog en tur in till Port of Spain någon av de närmsta dagarna. 
 
Jag hoppas på att återkomma här inom kort.
 
 
 
//Fredrik
 
 

RSS 2.0