Tid

 

Tid är viktigare än man tror. Jag har under vintern här på Kanarieöarna försökt lära mig lite spanska. Jag märkte ganska snart att de som jobbar i marinorna och på hamnkontoren och på många andra ställen många gånger inte kan ett ord engelska. Jag har dessutom kompisar som inte kan många ord engelska och än mindre svenska. Jag insåg snart att det nog skulle vara lättare att jag lärde mig spanska än att jag lärde alla jag behövde kommunicera med engelska eller svenska. Det har skett med skiftande framgång men lite har jag ändå lärt mig.

 

Det är inte så att jag kan föra ett vettigt samtal eller ens förstå allt folk säger till mig men jag har märkt att jag ibland förstår lite av vad de säger och en del ord har jag lärt mig. Något av det första jag kom på att jag behövde lära mig var tidsbegrepp så som ”timme”, ”dag”, ”vecka”,”månad” mm. Veckodagarna var också bra att lära sig märkte jag. Man kommer ganska långt med gester och miner men försök att gestikulera ”På torsdag om två veckor” eller ”Helgen för en månad sen” Det är inte så lätt.

 

Tid. Min tid här bland Kanarieöarna och ombord på Bris börjar närma sig sitt slut för den här gången. Bris ligger tryggt förtöjd på en bra plats under uppsikt av en bekant förutom vakterna som går sina rundor. Det känns bra.

Om allt går enligt planerna kommer jag hem till Sverige och min lilla stuga imorgon kväll. Det känns lite konstigt faktiskt efter nästan sju månader här bland öarna. Jag ser dock fram emot att få träffa alla vännerna därhemma och njuta av våren och sommaren.

 

Efter sommaren kommer jag tillbaka och förbereder Bris för ännu en vinters segling. Vart det bär iväg då får vi se. Jag har lite olika idéer.

 

Det är inte omöjligt att jag skriver något här under sommaren. Det kan hända det blir en sammanfattning av vintern, en rapport från de Sörmländska skogarna eller några bilder.

 

Ha det bra nu. På återseende.

 

//Fredrik


La Palma till La Graciosa

 

Jag lämnade La Palma en måndagsmorgon för att segla mot Teneriffa. När jag kommit runt södra udden, den som kallas lilla Kap Horn, insåg jag att jag inte skulle kunna segla till Teneriffa utan att kryssa. Vinden var nästan rakt emot. Att kryssa skulle ta väldigt lång tid. Istället tog jag kurs på Valle Gran Rey på västra La Gomera dit jag anlände under natten.

 

Följande dag tänkte jag segla runt södra halvan av ön till San Sebastian. Det var svaga vindar och bara femton sjömil så jag såg framför mig en ganska behaglig eftermiddag. Till en början var det nästan ingen vind så jag gick för motor men hade ändå storseglet hissat. När jag kommit runt den sydöstra udden kom vinden. Det var som att slå på en strömbrytare till en stor fläkt. Snett emot blåste det men det gick att segla lite med storseglet. Ett försegel som låg surrat på däck började slita sig så jag var fram och surrade om det. Under tiden stänkte vattnet över mig så när jag kom tillbaka ner i sittbrunnen var jag genomblöt. Det fanns inte tid till att byta kläder då, i alla fall tog jag mig inte tid till det. Efter ett par timmar i dessa våta kläder kom jag så fram till San Sebastian.

Följande morgon var jag förkyld. Vilade. Det blev något bättre. Jag passade på att umgås lite med folk jag lärt känna under mina tidigare besök i staden.

 

Efter ytterligare någon dag seglade jag vidare mot södra Teneriffa. Framåt kvällen kom jag in i marina del sur. Där berättade de att alla deras platser för sex meters båtar var upptagna så jag fick ta en plats för åtta meters båtar. Redan där tyckte jag det var lite konstigt då jag oftast brukar vara ensam om att segla runt i en så liten båt. Men tänkte jag, det går väl lika bra att ligga på en åtta meters plats. Kruxet var att då skulle jag även få betala för en åtta meters plats trots att min båt bara var sex meter. Nej nej sa jag, min båt är sex meter och det är vad jag tänker betala för. Om ni inte har sex meters platser kvar så kan jag absolut ligga på en åtta meters plats men jag betalar naturligtvis bara för en sex meters plats. Men nej, så fungerade det inte i deras privata marina. Skulle jag ligga på en åtta meters plats fick jag betala för en åtta meters plats också. Tur de inte bara hade arton meters platser kvar. Elva euro kostade det. Nästa gång jag passerar tänkte jag försöka undvika att gå in i den marinan. Det finns en marina till straxt öster om den här. Den kan inte vara sämre den.

 

Dagen efter var min tanke att segla norr om Gran Canaria direkt till Las Palmas på nordöstra Gran Canaria. Vindarna skulle vara nordvästliga så det skulle funka bra. Jag lämnade marinan och gav mig iväg. Snart märkte jag att väderprognosen inte stämde för fem öre. Det var ytterst lite vind och den kom österifrån. Jag hade då tre alternativ om jag inte ville tillbaka till södra Teneriffa. Det ena var att försöka ta mig till Las Palmas som jag tänkt. Det var ca 70 sjömil. Att kryssa skulle ta en halv evighet och att gå för motor så långt ville jag inte. Det andra alternativet var att ta mig upp längst Teneriffas ostkust till Santa Cruz som är en trevlig stad. Därifrån skulle det sen vara närmare över till Las Palmas. Vädret skulle dock bli sämre dagen efter och hålla i sig någon vecka så om jag tog mig till Santa Cruz skulle jag bli kvar där en tid. Det ville jag inte. Det tredje alternativet var att försöka ta mig för motor över till södra Gran Canaria vilket var betydligt närmare än till Las Palmas. Det var inte så lockande det heller men det var det minst dåliga av alternativen så det fick bli så.

 

Jag kom fram sent och sov sedan några timmar. Dock inte särskilt länge då jag ville komma vidare så fort som möjligt. Väderprognosen informerade om vindar som skulle vrida till nord-nordväst och öka till 12-18 meter i sekunden någon gång under eftermiddagen/kvällen. Det vill säga nästan rak motvind och ganska mycket dessutom. Jag ville ändå göra ett försök att ta mig till Las Palmas. Vädret skulle sen vara dåligt i någon vecka och jag ville hellre bli inblåst i Las Palmas än i ett turistgetto i söder. I Las palmas hade jag lite ärenden att uträtta och dessutom känner jag folk där. Skulle motvindarna bli för starka kunde jag ju alltid vända om och segla med vindarna tillbaka. Jag gav mig iväg. Det var nästan ingen vind alls så det blev motorgång igen. Jag tog mig upp längst kusten. När jag hade tio sjömil kvar vred vinden över på nordnordväst och ökade. Jag stampade fram i motsjön tills motorn sackade in med ett konstigt ljud. Jag stannade den och konstaterade att något fastnat i propellern. Efter en stunds jobb med båtshaken lyckades jag få bort det som fastnat. Det var ett rep. Tack och lov skedde detta ca en timme innan det blev mörkt. Hade det varit mörkt hade det inte varit lätt att få bort repet.

Jag fortsatte norrut och vinden ökade. De sista fem sjömilen var det nog uppe i 18 meter i skunden och vågorna började bli obekvämt stora. Då kom åskskurarna som gjorde det nästan omöjligt att se vart jag var på väg. GPSen var ju som bekant inte så mycket att lita på. En liten fingervisning gav den dock. Jag kämpade på, det gick långsamt men det gick framåt. Jag tänkte på uttrycket ”Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder” och funderade på vad för slags kläder som skulle kunna hjälpa mig i den här situationen.

Sen tänkte jag att jag ju faktiskt ville hit, jag har ju drömt om att långsegla nästan hela livet. Nu långseglade jag ju faktiskt, det var nu jag skulle njuta. Jag försökte njuta så gott det gick.

 

Tillslut kom jag fram till Las Palmas och förtöjde, gjorde i ordning allt och somnade. Förkylningen som inte hade blivit bra än var inte bättre morgonen därpå men efter att ha varit upp på hamnkontoret och sen flyttat båten till anvisad plats kunde jag sova och vila några dagar tills förkylningen gett med sig en del.

 

Ett av de ärenden jag hade i Las Palmas var att få ett papper som gav mig tillstånd att besöka La Graciosa. Jag trodde jag skulle få det på hamnkontoret men nej. Ville man ha ett sådant tillstånd fick man gå till ett annat kontor som låg ca en kilometer bort. Jag gick dit. Där fanns en dam som kollade mitt pass, skeppspapper och försäkringspapper. Hon tog lite uppgifter från varje dokument och förde de samman på ett formulär. Jag trodde en kort stund att jag skulle få detta papper med mig för att kunna visa upp på La Graciosa, men så enkelt var det inte. Det skulle hon renskriva på datorn och sen maila till mig varpå jag skulle skriva ut det och sen visa upp när jag kom till La Graciosa. Ok tänkte jag, ett omständigt sätt att få ett papper med samma uppgifter som jag redan har på andra papper ombord, men det blir nog bra.

 

När jag tidigare hade städat lite i båten hade jag hittat min piratflagga, en sån där med en dödskalle och två korslagda ben. Den hade jag hissat upp en bit i masten. En morgon kom två män från hamnkontoret i en liten båt fram till min båt och sa att jag var tvungen att ta ner den flaggan. Det var inte tillåtet att ha den hissad där i hamnen. När jag frågade varför det inte var det ställde en av männen en motfråga ”Är du pirat?” Nej svarade jag det är jag ju inte. Ta då ner flaggan sa mannen kort. Jaha sa jag och tog ner den. Jag tänkte nästan fråga om det var tillåtet att ha lapp för ögat och randig T-shirt eller om det också var förbjudet men jag lät bli att fråga. Tror de att de som verkligen är pirater åker runt med piratflaggan hissad?

 

Efter ca en vecka i Las Palmas seglade jag vidare mot Moro Jable på södra Fuertaventura och dagen efter till Gran Tarajal som är en trevlig plats. Där skrev jag ett blogginlägg som ni kan läsa här nedan under rubriken ”55 sjömil från Västsahara”. Jag stannade två nätter där innan jag seglade vidare norrut längst östra kusten av ön. Eller rättare sagt en ganska lång sträcka fick jag gå för motor innan jag framåt kvällen kunde segla lite. Det tog tid att ta sig fram. Min tanke var att försöka ta mig till Arrecife på Lanzarote men jag fick tänka om.

 

Jag kom vid fyratiden på morgonen fram till Puerto Calero (tror jag det hette). Jag sov bara några timmar och ca sex timmar efter att jag kommit dit befann jag mig på hamnkontoret. I till exempel Las Palmas betalar jag ca tre euro per natt och på La Graciosa ca två euro. I Puerto Calero fick jag efter sex timmar i hamn betala drygt femton euro.

Man kan se ett visst mönster. I Las Palmas och på La Graciosa som båda är statliga marinor är det billigt men i Puerto Calero och Marina del sur och andra privata marinor får man betala flera gånger mer för att få förtöja sin båt, dessutom är de många gånger ganska otrevliga i de privata hamnarna, framförallt i de dyraste av de. Konstigt. Privatisering som det pratas så mycket gott om.

 

Jag seglade vidare men insåg snart att det skulle bli motvind större delen av vägen upp till La Graciosa så jag vek in till Arrecife. Där stannade jag två nätter. Sen skulle det bli skapliga vindar för att segla till La Graciosa. Jag skulle då segla runt en stor del av Lanzarote. Först skulle jag segla åt nordost sen nord, nordväst, väst och slutligen sydväst ner i sundet mellan Lanzarote och La Graciosa. Det började med motvind men jag tänkte att med så många riktningar jag ska segla åt så borde det ju vara motvind åt något håll. När jag vek av norrut vred vinden till nordlig sen nordväst och väst i samma takt som jag. Till och med när jag var på väg åt sydväst ner mellan öarna hade jag motvind. Det blev motorgång hela vägen. Det är dock inte så långt från Arrecife till La Graciosa, bara drygt tjugo sjömil.

 

Väl på La Graciosa hade jag fortfarande inte fått tillståndet från damen i Las Palmas mailat till mig. Det visade sig gå alldeles utmärkt utan. Ja ja, damen på kontoret i Las Palmas blev kanske glad över att få besök av mig en stund. Vad vet jag?

 

Nu är jag här på La Graciosa och båten börjar på att vara i ordning för att lämnas en tid. Lite småpyssel återstår men det mesta är som sagt gjort.

 

Snart kommer jag hemåt.

 

 

//Fredrik


Som att komma hem

 
Ja så kändes det när jag för en dryg vecka sen gled in i hamnen här i Caleta del Sebo på Isla de La Graciosa. Smaka på det namnet, Caleta del Sebo, Isla de La Graciosa. Fint ska det vara. Och fint är det här. 
 
Veckan som gått har ängnats åt att städa ur båten och göra lite underhållsarbete på den. Det har även varit någon form av triathlontävling här på ön. Jag har hunnit med att träffa folk jag känner och jag har tagit det lugnt. 
Någon dag med bra väder ska jag gå bort till en av mina favoritstränder. 
 
Jag hade ju tänkt jag skulle skriva lite om seglingen från La Palma via La Gomera, Teneriffa, Gran Canaria, Fuertaventura och Lanzarote hit till La Graciosa. Jag har dockingen inspiration till att skriva om det nu så det återkommer jag med inom kort. 
 
Det är nu inga evigheter kvar tills jag ska ta mig hem till Sverige över sommaren men ännu kan jag njuta av denna plats i någon vecka till. 
 
//Fredrik
 
 

55 sjömil från Västsahara

 
Här har jag varit förr. Här i Gran Tarajal på Fuertaventura. Då var det november och WOMAD-festival. Den kan ni läsa om i tidigare inlägg om ni vill. 
 
Mycket närmare Afrika än så här kommer man inte på Kanarieöarna. Det är därför de har så många vakter i hamnen. Vakter med batong och handklovar. De låter ingen utan pass komma iland. Det kan ju vara någon som flytt för sit liv från krig och elende i Afrika. De släpps absolut inte in. Vissa flyr ändå från Afrika hit till Fuertaventura men de tar sig iland på andra delar av ön där det inte är lika hård bevakning.
 
När jag var här i november med mina italienska vänner gjorde Italienarna en utflykt på ön några dagar. De bodde en natt på en strand på en annan del av ön. När de vaknade på morgonen var det stort polispådrag. Några papperslösa flyktingar från Afrika hade kommit i en liten båt under natten. Båten låg kvar på stranden men människorna var borta. Ja just det människorna, de är faktiskt människor. Det verkar många ha glömt. 
 
Jag undrar vart de tar vägen, om det finns någon organisation här som hjälper papperslösa flyktingar så som Nätverket Ingen Människa Är Illegal gör i Sverige.
IMÄI i Sverige hjälper papperslösa flyktingar med till exempel bostad, mat, ibland läkarvård, juridisk hjälp mm så de kan hålla sig gömda tills de kan söka asyl igen. 
Finns det något liknande här? Det måste ju vara svårt annars att hålla sig gömd på en rellativt liten ö där inget som växer är högre än knähöjd och nästan ingen stad är större än att alla känner i alla fall de som bor i närområdet. 
 
 
Vissa av er kanske undrar vad jag gör här igen. Nej, jag är INTE på väg hem med båten. Jag är på väg till en bra plats där jag kan lämna båten över sommarn och flyga hem och jobba så som jag jorde förra sommaren. Mer om det senare.
Nu sitter jag på en bar längst strandpromenaden här i Gran Tarajal och himlen har just färgats rosalila i solnedgången och jag har fortfarande några veckor kvar innan jag behöver flyga hem till Sverige. 
 
 
//Fredrik

RSS 2.0