Håll tummarna!

Om ingenteng oväntat händer med väderprognosen över natten seglar jag iväg över biscayabukten imorgon förmiddag. Det tar ca fyra dygn över, kanske fem också. Allt är nu förberett. Hoppas det går bra. 
 
//Fredrik

Ändrade väderprognoser.

Igår kväll när jag var över till ålänningarna på Colomba kollade vi vädret för att slutgiltigt besluta hur vi skulle göra med överseglingen. Prognosen var då ändrad. Det ska blåsa drygt tio meter i sekunden i ett dygn ungefär i helgen. Hade det varit i några timmar uder dagtid så vore det inga större problem, men ett helt dygn mitt i en segling på fyra dygn blir för jobbigt. Vi beslutade att stanna kvar här i Brest tills det blir en bättre prognos. 
 
Dagen har används till att småpyssla lite med båten. Ben på den åländska båten och jag tog en cykeltur på deras cyklar till båttillbehörsbutikerna i den andra hamnen någon halvmil bort för att uträtta lite ärenden. Jag fick tag i en slangkopling som avsevärt hjälper mig att fylla vatten i dunkarna ombord. Lite andra saker införskaffades också. 
 
Besättningen på en norsk båt här i hamnen som jag pratat lite med tidigare under dagen, bjöd på nykokt krabba under kvällen. De var mycket trevliga. Det verkade vara far och son. De var på väg mot Karibien. Vi satt och pratade en bra stund om allt möjligt. Innan jag gick därifrån gav de mig en överlevnadsdräkt som de tyckte jag skulle ha. De hoppades att jag inte skulle behöva den, men om jag behövde så skulle jag ha en ombord. De har en ganska stor och bekväm båt och skulle nu ge sig ut över biscayabukten och trotsa den hårda vinden. 
Hoppas det går bra för de. 
 
Själv blir jag kvar här ett tag till. På något vis ska det bli lite skönt att få tid att vila lite också. 
 
//Fredrik

Engelska kanalen avklarad.

Nu är jag i Brest. Sista hamnen innan jag ska segla över Biscayabukten.
Jag kom hit vid ett inatt som var. Hade tänkt stanna här några dagar och vila och ladda upp inför överfarten över biscaya som tar 4-5 dygn.
Nu verkar det bli en väderlucka med bra vindar med start imorgon så det blir nog till att passa på nu. Jag har träffat seglare som legat i den här hamnen flera veckor och väntat på bra vindar. Det är också så att ju närmare hösten man kommer desto mindre blir chanserna att få bra vindar här.
 
Jag har tillbringat dagen med att köpa mat, fyllt på med vatten och försökt vila lite. 
 
Sedan sist jag skrev har jag varit i Cherbour. Där träffade jag den Åländska båten Colomba vars besättning jag träffat tidigare ett par gånger. Umgicks en del med de där. 
Seglade sedan via Alderney och Guernsey som är två brittiska öar utanför Frankrikes kust, och några små franska hamnar hit till Brest. Jag har sett mareld, delfiner, sjöstjärnor och lustiga maneter.
Delfinerna kom med en väldig fart från sidan och simmade sedan bredvid båten några minuter innan de försvann lika snabt som de kom. De hoppade precis som man ser på film. Några av de var inte längre bort än att jag hade kunnat klappa de på ryggen om jag sträckt lite på mig.
Marelden är också rätt farsinerande. Det är små, små saker, jag tror det är någon form av plankton, som blir självlysande vid beröring. Om man då seglar genom det börjar det lysa i vattnet runt och efter båten. Lite festligt. 
 
Det finns mycket att skriva men det får bli senare. Ska nu gå över till ålänningarna på Colomba. De ligger här i hamnen sedan några dagar och väntar på bra vindar de också. Om inget drastiskt händer med vädret bär det iväg över Biscaya imorgon. 
Uppdaterar när tid finnes. 
 
//Fredrik
 
 

På väg in mot hamn

 

Dagen D-strand

 

Minnesmonument över dagen D, invasionen i Normandie.

 

Minnesmonument över dagen D

 

Landstigning iNormandie

Det har varit lite glest med internet en tid. Nu fins det dock, om än av opålitlig karaktär. Jag befinner mig nu i något som heter ST-VAST_LA_HOUGUE. Det är en mindre ort som ligger ost-sydost om Cherbourg, lite runt udden. Frankrike är det. 
I Calais mönstrade min kompis Ulrika på. Dessvärre blev vi inblåsta där i Calais i några dagar pga hårda motvindar på upp till 20 m/s. Calais var en helt ok stad. Vi turistade runt lite, åt musslor, och läste böcker. Efter några dagar lämnade vi Calais och seglade vidare ner mot Boulogne, sedan vidare via småhamnar till Le Havre. Ja, Ulrika tog någon dag och reste landvägen för att turista lite men återvände framåt kvällen till båten. 
I Le Havre mönstrade hon av.
 
Le Havre var en alldeles för stor stad för sitt eget bästa och för att jag skulle trivas så jag seglade vidare ner mot en liten hamn som heter Ouistreham. När jag vaknade nästa morgon var det inget mysigt väder alls så jag bestämde mig för att stanna kvar och turista lite. Där fans en strand och ett minnesmonument över dagen D, invationen i Normandie. 
 
Seglade sedan vidare till Port-en-Besin, en liten trevlig by med en fiskehamn och några gästplatser för gästande båtar. Därifrån seglade jag igår till den hamn jag nu befinner mig i. Många hamnar här är så att de har en yttre hamnbasäng och en inre. Den yttre har ett öppet hamninlopp, men för att komma till den inre får man slussa. Det innebär att vattennivån i den yttre basängen varierar kraftigt beroende på om det är hög eller lågvatten. Högvatten och lågvatten brukar det vara två gånger per dygn. I vissa hamnar torkar yttre hamnbasängen ut helt medans i vissa hamnar blir det en hel del vatten kvar. Det är ofta bara möjligt att slussa in i den inre basängen från ca två och en halv timme innan högvatten till två och en halv timme efter högvatten. Kommer man en annan tid får man vänta. Ibland finns det väntebryggor och ibland bojjar. Den här hamnen torkade ut och den hade inga väntbryggor ellar bojjar så då fick jag ligga på svaj för ankar en bit ut. Det gick ju bra det också.
 
Jag håller på att ta reda på vad det ska bli för väder idag. Det verkar vara motvind, jag vill veta hur mycket det ska blåsa. Blir det inte för mycket så ska jag snart slussa ut och segla till Cherbourg, Annars får jag väl stanna här till imorgon. I de här vattnen vill man gärna segla med tidvattenströmmarna med sig, annars kommer man nästan inte framåt. Om då tidvattenströmmarna möter en allt för hård motvind blir det vågor som knappt kan beskrivas. De blir bara högre och högre men inte ett dugg längre, tillslut är det nästan som att hela havet stormkokar. Jag har varit ute i det ett par gånger men det är inget roligt, då söker man sig gärna in till första bästa hamn som är öppen. 
 
Jag hoppas på att det finns internet i hamnarna framöver så jag kan uppdatera bloggen lite oftare. 
 
//Fredrik

RSS 2.0