Söderut

 
 
Om allt går som tänkt lämnar jag Kanarieöarna inom en timme och seglar söderut mot Kap Verde. Det är en segling som tar ca tio dygn. Det dröjer nog ett par veckor innan jag skriver här igen.
 
Jag vill önska er ett gått nytt år i förskott. 
 
 
//Fredrik

Columbus och tidernas begynelse

 
San sebastian är en trevlig liten stad. Därifrån utgick Columbus om jag förstått det rätt när han seglade över Atlanten. Det var den sita platsen han var iland på innan han seglade över. Nästa gång han kom till land blev han upptäckt av indianerna. 
 
Jag blev kvar ett par dagar till efter att jag skrivit senste blogginlägget. Därefter tog jag mig till den vik med grottor i som jag besökte förra året. Då stannade jag i tre veckor. Denna gång stannade jag bara en natt där. Jag ville ändå dit för jag hade hört att jag hade flera kompsar där. Det visade sig stämma och på kvällen lagade vi gemensam middag över öppen eld, några spelade gitarr och sjöng. Det var en trevlig kväll. 
 
Dagen därpå seglade jag till Valle Gran Rey på La gomeras Västra sida. Där blev jag några dagar i väntan på bra vind. Jag fyllde på matförådet och införskaffade mer sprit till köket. Jag har ju en form av spritkök i båten för att slippa risken att gas läcker ut. 
I Valle Gran Rey träffade jag fler jag känner. Det var några trevliga dagar.
 
När vindarna sen blev bra seglade jag över till nästa ö, El Hierro. Jag kom fram på kvällen till Estaca på ostkusten. Det var en liten plats med ca tio hus och en färjeterminal. Där gick inte att köpa mat eller något. Efter att ha legat still där en dag och städat i båten fortsatte jag söderut till La Restinga på södra änden av ön. Här befinner jag mig nu. Här träffade jag några seglare jag känner sen förra vintern. Några till har anlänt de senaste dagarna. La Restinga är en liten ort men här finns det mesta man kan behöva. Det är trevlig stämning och alla pratar med varandra och verkar ha kul. Det känns lite som på La Graciosa. Stämningen i hamnen är bra. Alla hjälper varandra vare sig det behövs eller inte. 
 
El Hierro är den enda av de större av Kanarieöarna som jag aldrig besökte förra vintern. Jag är glad att jag seglat hit nu. För några dagr sedan tog jag bussen upp till en stad på norra delen av ön. Det var intressant att se hur naturen ändrade sig utanför bussfönstret. Närmast kusten här är det ganska tort, stenigt och bergigt med bara buskar som växer. Vartefter blev det bara grönare och grönare med trädgårdar och odlingar, skogar och grässlätter. Där fans till och med några kor som betade uppe på ön. Nåja, kvigor i alla fall. 
 
För att ta sig till den stad jag ville besöka var man tvungen att byta buss en gång. Det var väl inget konstigt med det tänkte jag. När vi kom till den plats där det var dags att byta buss, parkerade busschafören bussen och sen bytte vi buss. Allihopa inklusive busschafören. Jag förstod aldrig riktigt poängen med det bussbytet. 
 
En gång i tiden trodde man att världen tog slut här, att El Hierro var den sista bit land som fans åt det här hållet. Seglade man förbi El Hierro fans det ingenting förutom KANTEN och den ville man ju inte segla över. Helt naturligt låg då nollmeridianen här på El Hierros västra udde. Helt naturligt kan man tycka. De började med noll vid världens västra utpost och sedan ökade det ju längre österut man kom. Sedan upptäcktes det att världen inte alls tog slut här och så flyttades nollmeridianen till där den är idag. 
 
Här på ön har jag lärt känna en 90årig dövstum fiskargubbe som jag har spelat någon form av sällskaps spel med och filosoferat över livet. Med tanke på att jag inte kan särskilt mycket spanska så gör det ju inte så mycket att fiskaren är både döv och stum. Vi hade ju ändå inte begripit vad den andre sa. Däremot gestikulerar vi en hel del och då förstår vi oftast varandra. 
 
Idag är det julafton sägs det. Jag har en liten julgran i plast fastsurrad ute i sittbrunnen. I eftermiddag blir det grillning på stranden. Alla båtarna i hamnen har gått ihop och ska ha gemensamt julfirande. Dels har det inköpts lite gemensam mat. Dessutom ska besättningen från varje båt ta med sig en typisk maträtt från respektive lands julbord. Det kan bli spännande.  Nu är det bäst att jag sätter igång här. 
 
GOD JUL PÅ ER!
 
 
//Fredrik

San Sebastian

 

Onsdagen den 18 november seglade jag och Sofia söderut längst Teneriffas kust. Efter att ha sett Valar och delfiner anlände vi på kvällen till marina San Miguel på södra delen av ön. Det visade sig dagen därpå att vi hamnat i ett turistområde som mest bestod av golfbanor och hotell. Ingenting som vi var förtjusta i. Hamnen var dock ganska mysig.

 

Efter att Sofia flugit hem på lördagen var min tanke att förbereda båten och sen komma iväg mot La Gomera på söndagen. Vindarna ville något annat. Jag blev kvar till torsdagen. Det kom in en norsk båt vars besättning jag träffat på La Graciosa så sällskap hade jag i alla fall.

 

Efter en innehållsrik segling med stark medvind, svag motvind, ingen vind, svag sidvind, stark sidvind från andra hållet, inga vågor, stora vågor, valar, delfiner, mareld och mycket mer kom jag fram till San Sebastian på La Gomera på torsdagskvällen.

 

Här har jag slipat och målat deck. Jag har träffat på en del folk jag känner sen förra året och jag har försökt få tag i en ny VHF-radio då den jag haft har gått sönder. Jag tror det kommer ordna sig inom ett par dagar. Jag pratade med en i marinbutiken här igår och han sa att de måste beställa de från Teneriffa och att de kommer på en eller två dagar.

 

Idag är det mulet och det kommer några regndroppar lite nu och då så jag har en ganska lugn dag här.

 

I ett hörn av hamnen förbereder sig en hel massa folk för att ro över Atlanten. Det är en tävling över och det är ganska många tävlande båtar med. Säkert ett tjugotal båtar. Jag tror att starten går om en vecka. Då har jag nog redan seglat någon annanstans.

 

Ja det var en liten rapport om vad som händer i de här delarna av världen.

 

 

//Fredrik


RSS 2.0