Att vissla ombord

 

Att vissla ombord betyder otur sägs det. Sanning säger vissa, skrock och vidskepelse säger andra. Jag brukar inte låta folk vissla ombord då jag inte vill utmana ödet. En liten båt på havet känns som en dålig plats att ha otur på.

 

När jag var i Tazacorte på västra La Palma träffade jag några jag träffat tidigare. Vi hamnade i min båt sista kvällen jag var där och stämningen var god. Någon började spela gitarr och andra sjöng med. När någon började vissla var jag nära på att säga ifrån men så tänkte jag att det kanske är larvigt. Det vore ju synd att förstöra stämningen och det lät ju ändå ganska bra så jag lät de hållas. Det gör jag inte nästa gång.

 

Jag har haft motvind sedan dess, jag har blivit förkyld, fått en tamp i propellern, båda GPS:erna ombord har börjat krångla varpå en inte fungerar alls och den andra är opålitlig och visar fel emellanåt. En dag visade den att jag var på väg baklänges i 24 knops fart vilket i sig är rätt imponerande.

 

När jag väl kommit in i hamnen här i Las Palmas på Gran Canaria och förtöjt och börjat slappna av blir jag en kväll rammad av en stor fransk segelbåt vars besättning inte klarade av att hantera en så stor båt. Jag har dock inte upptäckt några skador på min båt än.

Fransmännen som precis anlänt blev hänvisade till ankomstbryggan där de fick vänta tills följande dag då hamnkontoret öppnade så de kunde ”checka” in.

 

Följande dag när de klarat av byråkratin på hamnkontoret skulle de tydligen backa in på en båtplats inte så långt från min båt. Med erfarenheterna från kvällen innan i färskt minne stod jag beredd att ingripa om de skulle bli närgångna igen. Denna gång passerar de min båt utan missöden. Däremot törnar de emot två-tre andra båtar under sina försök att lägga till vid sin båtplats. Jag hoppas jag hinner härifrån innan de ska iväg ut igen.

Allt detta hände inom loppet av en dryg vecka och började dagen efter att det visslats ombord på Bris.

 

Otur. Sanning eller vidskepelse?

 

 

//Fredrik


La Palma, Potatissättning och strandliv.

 
Seglingen hit till La Palma gick bra. Det blåste upp lite när jag gick runt södra udden här. En udde som kallas lilla kap horn. Jag kan förstå varför. Vågorna var lite lustiga och ganska stora. När jag kom runt udden var det som en linje i vattnet. När jag seglade över den dog vinden på en gång och seglen stod och slog så jag fick gå för motor sista biten. 
 
Jag har nu varit här i Tazacorta i en och en halv vecka. När jag kom hit fick jag se Asikel, båten med mina italienska vänner. De var dock inte ombord men det var däremot några andra jag känner lite. De berättade att italienarna befann sig uppe i bergen på någon form av kollektiv. Efter ett par dagar tog jag mig dit och träffade mina vänner. Där bodde även en del andra trevliga människor. Vi lagade mat ihop, satte potatis och hade det bra. Efter ett par dagar där tog jag mig ner till en strand i änden av en dalgång. Där bodde ett förtiotal personer i tält och grottor. Jag stannade några dagar där också och hann träffa folk jag träffat på Gran Canaria, Teneriffa och La Gomera. 
 
Nu är jag tillbaka i båten igen. Om väderprognosen håller så seglar jag troligtvis mot Teneriffa imorgon. Asikel seglade iväg idag. Jag vet dock inte vart de tog vägen då vi gick om varandra här och inte hann prata på morgonen. Hoppas de seglar till Teneriffa de också, vi har ju gjort sällskap större delen av vintern. 

Skogsvandring på La Gomera

 

Bergsvandring på La Gomera

 

Carneval

 

Födelsedagsfirande

 

Trevlig ankringsplats

 

Vy från båten här i San Sebastian

 

Titta noga på bilden. En bit bort lite till vänster om mitten ser man ryggen på en val.

 

Fyra blåögda seglare

 

Europas sista regnskog

 

Jag är kvar här i San Sebastian. Jag har dock gjort några utflykter på ön, bland annat upp i bergen och till skogen men först firade jag min födelsedag. Det blev en jättebra dag. Det började med att Samina eller Sameena som hennes namn egentligen stavas sjöng för mig på morgonen när jag fortfarande låg kvar i min koj. Efter det satte hon igång med att göra pannkakor till frukost. Kan det börja mycket bättre? Senare på dagen bakade hon även en kaka. På eftermiddagen hade vi kallas i parken. Närmare ett tiotal personer jag känner kom och grattade mig och spelade gitarr och sjöng. En mycket bra födelsedag helt enkelt.

 

Några dagar senare tog vi oss upp i bergen. Vi följde en vandringsled som ledde till några vita grottor. Väl där åt vi vår medhavda lunch innan vi fortsatte. Vi vandrade nog ca sex timmar den dagen. Vandringen till och från grottorna var finare än grottorna i sig även om de också var rätt fina. Det är inte helt ovanligt att det är på det viset.

 

Dagen efter tog vi oss upp till den berömda skogen mitt på ön. Det är någon form av regnskog. Inte riktigt så som man föreställer sig en regnskog men ändå en regnskog. Den här skogen är den enda av sitt slag i hela världen så vill man se den typen av skog så är det hit till La Gomera man måste ta sig. Och vilken skog sen. Riktigt fin. Vi vandrade några timmar innan vi tog oss tillbaka till San Sebastian.

 

För några dagar sedan tog Sameena färjan över till Teneriffa för att flyga till Holland så nu är jag ensam ombord igen. Jag har dock vänner på land som jag umgås en del med.

 

Om vinden blir bättre snart så seglar jag upp till La Palma vilket är nästa ö i ordningen. Om det dröjer innan det blir bra vindar väntar jag med La Palma till i höst och seglar istället så sakteliga tillbaka till La Graciosa.

Tills vindarna blir bra stannar jag här på La Gomera. Sämre platser har jag varit på.  

 

//Fredrik


RSS 2.0