Att vissla ombord
Att vissla ombord betyder otur sägs det. Sanning säger vissa, skrock och vidskepelse säger andra. Jag brukar inte låta folk vissla ombord då jag inte vill utmana ödet. En liten båt på havet känns som en dålig plats att ha otur på.
När jag var i Tazacorte på västra La Palma träffade jag några jag träffat tidigare. Vi hamnade i min båt sista kvällen jag var där och stämningen var god. Någon började spela gitarr och andra sjöng med. När någon började vissla var jag nära på att säga ifrån men så tänkte jag att det kanske är larvigt. Det vore ju synd att förstöra stämningen och det lät ju ändå ganska bra så jag lät de hållas. Det gör jag inte nästa gång.
Jag har haft motvind sedan dess, jag har blivit förkyld, fått en tamp i propellern, båda GPS:erna ombord har börjat krångla varpå en inte fungerar alls och den andra är opålitlig och visar fel emellanåt. En dag visade den att jag var på väg baklänges i 24 knops fart vilket i sig är rätt imponerande.
När jag väl kommit in i hamnen här i Las Palmas på Gran Canaria och förtöjt och börjat slappna av blir jag en kväll rammad av en stor fransk segelbåt vars besättning inte klarade av att hantera en så stor båt. Jag har dock inte upptäckt några skador på min båt än.
Fransmännen som precis anlänt blev hänvisade till ankomstbryggan där de fick vänta tills följande dag då hamnkontoret öppnade så de kunde ”checka” in.
Följande dag när de klarat av byråkratin på hamnkontoret skulle de tydligen backa in på en båtplats inte så långt från min båt. Med erfarenheterna från kvällen innan i färskt minne stod jag beredd att ingripa om de skulle bli närgångna igen. Denna gång passerar de min båt utan missöden. Däremot törnar de emot två-tre andra båtar under sina försök att lägga till vid sin båtplats. Jag hoppas jag hinner härifrån innan de ska iväg ut igen.
Allt detta hände inom loppet av en dryg vecka och började dagen efter att det visslats ombord på Bris.
Otur. Sanning eller vidskepelse?
//Fredrik