Kalimera!

Och så var vi i Grekland... Resan hit gick relativt bra. Det enda hindret vi stötte på var en alkohol/drogpåverkad man på tågstationen i Nyköping som "störde" en tjej med hund. Men efter att vi väl hade lämnat tåget på Arlanda gick allt som smort. Först en lång väntan på Arlanda i ca 10 timmar innan planet gick till Aten kl 06:00 på morgonen. Denna väntan tillbringades smått slumrandes på en bänk på flygplatsen. Sedan for vi iväg med förhoppning om varmare klimat. Ca 10:30 klev vi av planet i Aten och efter att snabbt ha fått vårat bagage (först av alla!) började de första svettdropparna komma fram. Av med tröjor och strumpor! Sedan iväg med buss kl 11:20 som gick till hamnstaden Pireus. Väl framme i Pireus började busschauffören hojta när det var dags att kliva av. Direkt där vi klev av bussen gick det sedan att köpa färjebiljetter till Kalymnos. Klockan var då 13:00 och färjan skulle gå klockan 15:00. Damen vi köpte biljetter av talade om för oss vilken "gate" vi skulle till för att komma till rätt färja och talade även om att vi skulle ta en buss dit då det var en bit att gå. Väl framme vi bussen visade vi färjebiljetten för chauffören och frågade hur mycket det skulle kosta att åka buss dit. "It´s free!" svarade chauffören och iväg for vi. Väl framme vid rätt gate började chauffören hojta att det var här vi skulle av. Vi gick på färjan där det stod ungefär en uppklädd grek i varje hörna som var villig att visa oss var vi hade våran plats på båten. Turen med färjan skulle ta ca 12 timmar vilket innebar att vi skulle komma fram ca kl 02:00-03:00. Man kunde självklart boka sovhytt om man ville men det var inget tvång vilket resulterade i att det låg passagerare lite här och där (inklusive oss) sovandes under resans gång. Restaurangen användes inte som restaurang utan överallt på soffor låg det istället passagerare och sov. Väl framme på Kalymnos i dess hamnstad Pothia klev vi av mitt i natten. Det var vindstilla och trots att det var natt var luften alldeles ljummen, t-shirt var lagom. Jaha, nu är vi på Kalymnos men det är mitt i natten. Vad gör man? Vi satte oss på en bänk och tänkte först vänta till morgonen och ta bussen till Massouri, den lilla by vi skulle bo i. Vi bestämde oss dock för att ta en taxi på en gång och vänta på stranden tills det blev ljust. Väl nere på stranden tog vi fram våra sovsäckar och hann nätt och jämt somna förrän det kom en pannlampa gåendes på stranden. Aha, vi var inte ensamma med att övernatta där inte! På morgonen när det ljusnade var utsikten storslagen. Vulkanön Telendos låg mitt framför oss i det turkosa Medelhavet. Dags att ordna boende. Väl framme vid en liten snackbar satte vi oss och tog oss varsin kaffe. Det tog inte lång tid innan det kom fram en dam och frågade om vi behövde någonstans att bo. När hon förstod att vi verkligen ville bo någonstans skaffade hon en tolk och bad oss komma med för att visa oss vårat rum. Vi förklarade att vi ville eventuellt stanna över vintern och det var inga problem. I mitten av november kommer vi att flytta upp en våning till en liten större lägenhet (ett rum med kök) och betala "a good price". Det är ett bra pris med tanke på att vi är turister! Just nu bor vi i ett rum med terrass. På terrassen finns det kylskåp, diskbänk och två plattor att laga mat på och inte minst utsikt över Medelhavet!


Nu har vi varit här i drygt en vecka och klättringen som vi är här för är sanslöst bra! Man känner sig hur trygg som helst då samtliga leder är bultade och har toppankare! Kalkstenen är fantastisk men vass på sina håll. Formationerna är otroliga. Det är som att klättra inne fast ute... Nu har fingrarna och musklerna börjat ömma, kanske är det dags för en vilodag på stranden...

   

/Kristina


Trött men nöjd besättning


Rörigt i nödhamn i Gedser


Hamnen på Femö

Hamnen på Femö

Vad har hänt sedan sist?

Ja vad har egentligen hänt sen sist? Som ni redan läst så kom vi till Burgstaaken på Fehmarn i Tyskland, där beslöt vi oss för att avbryta seglingen. Det var ett beslut som var jobbigt att ta men som fortfarande känns som det bästa alternativet. På Fehmarn tog vi lite semester, vi promenerade, umgicks ett par dagar med en tysk herre vi lärde känna och klättrade på Europas högsta klättervägg som visade sig vara belägen 150 meter från våran båt, mycket passande. Efter ca10 dagar åkte Kristina hem till Nyköping det tog 12 timmar med buss och tåg. 12 TIMMAR! Det hade tagit oss två månader att komma till Tyskland och så åker hon hem på 12 timmar.

 Jag inväntade två klätterkompisar Fredrik M och Jon B som skulle mönstra på ett par dagar senare. Lagom tills dem anlände vände vinden och en kuling från ost-nordost blåste upp. Vinden mojnade dock lite efter bara någon dag men kom fortfarande från samma håll vilket enligt många i hamnen omöjliggjorde den tänkta seglingsrutten via Gedser och Mön till Trelleborg på grund av starka motströmmar. Det enda alternativet var att gå upp mellan Lolland och Langeland vidare genom smålandsfarvattnen söder om själland och norr om Lolland för att sedan komma ut mellan Falster och Mön. Det blev en vända på stan för att hitta sjökort over det aktuella området, när vi återvände till båten var jag 70 euro fattigare men så var det ett bra sjökort vi hittat.

 Kl 9 dagen efter lossade vi förtöjningarna för att segla nonstop till Sverige. Det gick bra norrut mellan Lolland och Langeland men när vi efter att ha rundat Lolland vek av österut fick vi motvind och motström. Efter nästan 1,5 dygns segling övervägde vi att gå in till Femö men insåg att vi inte skulle hinna dit innan det blev mörkt. Då motorn hade gått sönder igen på väg ut från Burgstaaken tyckte vi det var dumt att gå in i en okänd hamn i mörker så vi fortsatte att kryssa hela natten. På morgonen konstaterade vi att vi under de senaste 15 timmarna endast kommit 0,5 sjömil i rätt riktning, strömmen hade tryckt oss tillbaka. Beslutet var enkelt att fatta, vi gick in till Femö som nåddes efter exakt 48 timmars segling. Där mönstrade Fredrik M av, seglingen hade dragit ut för mycket på tiden så han behövde vända hemåt.


FEMÖ.   


På Femö arrangeras det årligen en jazzfestival. Årets festival skulle dra igång ett par dagar efter vår ankomst till ön. Det började redan fylla på med båtar och på campingen intill var det nästan fullt med tält och husvagnar. Det var nu måndag och väderprognosen sa att det inte skulle bli bättre vindar förens på lördag så vi förberedde oss på att stanna några dagar. Vi promenerade lite och försökte laga motorn. När festivalen startade var hamnen så full att man bokstavligt talat kunde gå på båtarna tvärs över hamnen. En dag kom det ner en konstnär till hamnen och ställde upp sina saker på kajen. Vi såg att hon stod och målade, när vi så småningom gick fram och tittade fick vi se att hon målat av hamnen med våran båt mitt i bild. Lite kul att få båten förevigad av en konstnär.

På lördag förmiddag vid tio-tiden var det några andra båtar som skulle ge sig av så vi passade på vi också. Motorn stannade på väg ut ur hamnen så vi fick kryssa ut sista biten men när vi rundat norra udden av femö fick vi äntligen medvind. När vi kom i storströmmen mellan Falster och Mön hade vinden ökat lite så vi revade storseglet för att få det lite behagligare ombord. Jag bad sedan Jon gå ner i ruffen där vi för tillfället hade GPS.en upphängd för att se hur fort vi seglade, han kom snart tillbaka lite blek i ansiktet och meddelade att vi gjorde 8,1 knop. Vi hade tydligen fått en rejäl medström. Det kändes nästan lite otäckt att segla så fort men det var bara att fortsätta, vi kunde inte gärna vända och segla mot strömmen.

På söndagsmorgonen befann vi oss fem sjömil från Gislövsläge på Skånes sydkust men vi tyckte det var för tidigt att gå iland efter som vi då skulle förlora en hel dag på att ligga i hamn så vi fortsatte till Ystad som nåddes kl två på eftermiddagen. Efter en välbehövlig pizza mönstrade Jon av för att ta sig hem och ta hand om sin egen båt.


SVERIGE


Planen var nu att jag skulle segla ensam ett par veckor upp längst kusten sedan skulle Kristina mönstra på så vi kunde avsluta seglingen tillsammans. Det började med att jag blev inblåst i ystad några dagar då årets första höststorm kom redan i augusti. När jag väl kom iväg var siktet inställt på Simrishamn. Det blåste inte så mycket på morgonen men det skulle öka under dagen så det skulle nog bli en fin segling. Efter 13 timmars segling gick jag in i Skillinge då hade vinden ännu inte överstigit tre m/s på hela dagen. SMHI hotade med en kuling på eftermiddagen dagen efter så jag såg till att komma iväg tidigt på morgonen för att hinna till Simrishamn på förmiddagen. Väl i hamn blev det ingen kuling men nästa dag skulle den komma, den uteblev även då men nästa dag då minsann, samma sak då ingen kuling. Jag ville inte ge mig ut när de hotade med kuling så jag stannade och tredje dagen kom den faktiskt. När kulingen blåst över seglade jag till Hanö, det blåste SO 7-11 men avtagande. Nästa etapp blev in till Karlshamn. Jag skulle nämligen ta bussen till Jönköping för att gå på Lars Winnerbäck konsert med Kristina och våran kompis Sofie. Efter konserten följde Kristina med till båten för att segla med hem till Nyköping. På Utklippan bokade vi bastun, hamnvärden lovade att den skulle vara varm från halv nio. När vi rott över sundet som skiljer hamnen från övrig bebyggelse knackade vi på hos hamnvärden för att betala och fråga var bastun låg. Han svarade att han blivit lite försenad men att han skulle dra av halva priset om vi tände själva och så gav han oss en ask tändstickor och några vedträn. Klockan var nästan nio och vi var trötta så vi avböjde och rodde tillbaka till båten, det skulle säkert ta en timme att elda varmt i bastun.


Vi fortsatte seglingen upp längst kusten och blev inblåsta ett par gånger bland annat i Bergkvara där vi träffade Märta och Arne. De bjöd hem oss på lunch en dag när det regnade och blåste. Vi fick en trevlig pratstund med dem. Märta var 79 och Arne 84. De hade själva haft båt tills för tre år sedan då de sålt den för att de inte var så snabba och viga längre. Men Arne var sugen på att köpa en husbil i stället.

Mot slutet av seglingen gjorde vi ganska långa dagsetapper för att hinna hem till årets klätterträff i Tunaberg den 6-7 september. Halv fem den 4 september lade vi till i vår hemmahamn igen efter 3,5 månaders segling. Det kändes skönt och tråkigt. Skönt att vara hemma när vi väl bestämt oss för att vända, tråkigt att vi var tvungna att vända. En av de största behållningarna med den här resan är alla människor vi mött.  Jag ångrar inte att vi försökte och jag ångrar inte att vi vände. Jag kan nog tänka mig att göra ett nytt försök något annat år.


NYA PLANER

  

Båten står nu på land under en presenning, tömd på utrustning och iordninggjord för vintern. De närmsta planerna är att vi den 19 oktober flyger till Aten för att därifrån ta färjan till Kalymnos. Kalymnos är en liten grekisk ö inte långt från Kos. Där tänker vi stanna och klättra på obestämd tid då kalymnos är ett av Europas finaste klätterområden. Sedan får vi se vad som händer. Vi ska uppdatera bloggen så ofta vi kan så ni kan få läsa om våran klättring om ni vill.



/Fredrik  


RSS 2.0