Masthaveri

 

Bekymmer

 
Ja nu har det blivit lite bekymmer här. För ett par dagar sedan var jag halvvägs uppe i masten och jobbade. Jag hade lossat sidovanten, den normala stagningen påsidorna och tillfälligt ersatt de med rep och fall. När jag är nästan färdig med jobbet känner jag att det händer något. 
Masten välter med mig fastsatt med klättersele halvvägs upp. Toppen tog i nästa båt och vikten från mig på mitten var för stor. Masten gick av i två delar. 
 
Nu behöver jag få tag i en ny mast eller laga den gamla. Kuba är inte bästa platsen att vara på för något sådant. Dock ser det ut som att det kan finnas vissa lösningar. Jag hoppas på det bästa. På något vis ska det lösa sig.
 
Det tar nog lite tid att få ordning på det här och då är det nog försent att korsa Atlanten för i år.
Vi får se hur det utvecklar sig.
 
Jag återkommer när jag vet mer.
 
//Fredrik 

Kuba

 
Ja nu är jag på Kuba. Jag kom hit i förrgår morse. Sedan jag var på British Virgin Islands har jag seglat till Dominikanska republiken där jag besökte städerna Samana och Luperon och även en jättefin nationalpark varifrån några av bilderna jag lagt upp på bloggen kommer ifrån.
 
Sedan seglade jag till en liten fiskeby i Haiti där jag stannade två nätter. Det var en by utan gator. Där fanns stigar för människor och åsnor. Åsnorna var för att frakta saker. Jag har nog aldrig tidigare varit på en plats med så trevlig befolkning som i den fiskebyn. De var genuint trevliga, tillmötesgående och nyfikna. Jag lyckades även sälja min gamla trasiga utombordsmotor till en fiskare där. Jag fick två tonfiskar för den. Nu hoppas jag bara att han lyckas laga den.
 
Sista natten undder seglingen hit till Kuba hamnade jag mellan två åskväder och det blåste uoo från nästan ingenting till kanske 20 meter i sekunden på bara en liten stund. Då fick jag bråttom att ta ner segel. Storseglet hann jag få ner i tid men inte genuan. Den blåste sönder fullständigt. Jag seglade sedan resten av natten med bara focken och snittade nog närmare fem knop. Toppfarten ner för en våg var otroliga 12 knop. Det säger en del om hur mycket det blåste som mest.
 
Jag har dock två genuar. Den andra genuan var dock trasig sedan tidigare. Grannbåten här i marinan har en handvevad symaskin och nästa båt hade lim för att limma segelduk. Jag hade en gammal fock som var trasig och som jag aldrig kommer att använda. Igår lyckades vi med gemensamma krafter laga den bästa av de två genuar jag har. Det tog hela dagen men nu har jag en genua som är bättre än på flera år. 
 
Det är lite svårt att komma åt nätet här så jag kommer uppdatera bloggen när tillfälle ges.
 
//Fredrik

Lite bilder

 

Portsmouth

 

Portsmouth

 

St Martin

 
Det är längesen jag  skrev nu.  Efter att ha varit på södra Dominica i två veckor seglade jag upp till Portsmouth på norra delen av ön och tillbringade en vecka där.  Jag träffade ganska snart en svensk familj som jag lärde känna.  Vi tillbringade en del tid tillsammans.  Bland annat firade vi min födelsedag tillsammans.  
En dag när jag höll på med något inne i båten hörde jag någon ropa hallå från utsidan så jag tittade ut men såg ingen.  Då hörs jag ropet igen så jag tittade ner i vattnet.  Där låg Harald och flöt.  Han var från Sverige och hade simmat till min båt.  Ja inte från Sverige, bara från stranden.  Han var trevlig så vi gjorde en tur upp i bergen ihop.  
 
Efter en vecka ungefär seglade jag norrut mot Guadeloupe.  Jag hade planerat att möta upp Den Svenska familjen där också eftersom de tagit färjan dit.  
De kom och plockade upp mig med hyrbil och sen var det av mot en botanisk trädgård.  Den var dessvärre stängd när vi kom dit så vi fortsatte till deras hotell där de bjöd på middag.  Dagen efter tillbringade vi på en lång strand innan jag försökte ta mig tillbaka till båten med buss.  Det var inte det lättaste men det gick.  Tre olika bussar och fyra timmar senare kom jag tillbaka till båten.  
En dag såg jag en mindre tornado/virvelvind komma ute ifrån havet med sikte på viken där jag och många andra låg ankrade.  Jag plockade in alla lösa saker men straxt innan tornado kom till viken ändra Den riktning och försvann. 
 
Såsmåningom seglade jag vidare till English harbour  på södra Antigua.  Hade jag vetat hur otrevliga de var på tullkontoret hade jag aldrig seglat dit.  
Antigua var raka motsatsen till Dominica.  Två öar,  två nationer men så olika.  Antigua var för folk med pengar märkte jag snart och sådana fanns det gott om.  Man fick betala för varje litet leende.  Jag höll till i båten och på stranden istället.  
 
Jag seglade upp till jolly  harbour. Där larmade motorn att den gick varm och jag blev orolig att det var något allvarligt men det visade sig att det bara var impellern i vattenpumpen som var slut.  Jag bytte den och seglade efter ett par dagar upp till Barbuda.  Där fanns bara sand och ett sönderblåst och övergivet hotell.  Det var bra mycket bättre  än Antigua.  Jag blev kvar några dagar.  En dag tog jag mig in till det de kallade staden.  Det var kanske att ta i i överkant att kalla det stad.  Visserligen bor nästan hela öns befolkning där men det bor inte fler än ca tre hundra personer på ön nu efter orkanen Maria.  Innan dess var det ca 1500. Denna "huvudstad"på ön låg en bra bit in på ön vid en insjö vilket nog är unikt här i Karibien där de flesta "huvudstäder" ligger vid kusten.  
 
Från Barbuda seglade jag mot St Barth ca 65 sjömil bort.  Dessvärre var det nästan ingen vind så det tog 26 timmar. St Bart var en svensk koloni i 94år fram till slutet av 1800-talet. I Gustavia som staden på St Barth heter fanns vägskyltar på svenska om än med en annorlunda  stavning i vissa fall. Det fanns också informationstavlor om olika platser och byggnader som varit betydelsefulla under den svenska tiden.  Det blev en intressant historielektion att vandra runt och läsa på dessa skyltar.  Gustavia var en trevlig stad trotts att den är känd för lyxturism.  Det var en av få platser där människorna var trevliga trotts lyxturism och stora båtar. 
 
Från St Bart har jag seglar vidare till St Martin där jag nu befinner mig.  Här har jag mest ägnat mig åt underhållsjobb på båten och att bunkra mat och förnödenheter. Någon av de närmsta dagarna planerar jag att segla vidare mot British Virgin Islands.  Det blir en segling på ca 80 sjömil. Med ok vindar borde det gå på ett dygn men om vindarna blir svaga så tar det ju längre tid. 
 
Jag såg att jag fått en fråga i kommentarsfältet om försäkring.  Jag har en ansvarsförsäkring som gäller om jag skadar ändras båtar.  Om jag minns rätt kan jag orsaka skador för 65 miljoner kronor per tillfälle.  Den kostar 900 kronor per år och gäller hela världen.  Ska man hålla sig i Europa kostar det 600 kronor om året om jag minns rätt.  Jag kan inte göra reklam här men det är ett hyfsat stort båtförsäkringsbolag som har kontor i Malmö och namnet börjar på P.  
 
Jag har ingen försäkring för min egen båt.  Om jag skadar den får jag betala ur egen ficka.  Jag hittade inget försäkringsbolag som ville försäkra min båt för en segling över Atlanten.   Försäkringsbolag är inte logiska.  Jag kunde försäkra båten för en segling till Medelhavet både via kanalerna och via Nordsjön, Engelska kanalen och Biscaya.
Att de farligaste etapperna på en segling till Karibien är just Nordsjön, Engelska kanalen och Biscaya tycks  försäkringsbolagen inte ha förstått.  
 
Om någon har frågor om någonting angående min segling är det bara att skriva i kommentarsfältet och fråga så ska jag försöka svara. 
 
Jag hoppas på att återkomma här igen inom en snar framtid. 
 
 
//Fredrik 

bilder från senaste veckorna

 

Den perfekta stormen

 
Här ni sett filmen "Den perfekta stormen"? Det var vad som händer här på Dominica i höstas.  Två oväder möttes över ön och katastrofen var ett faktum.  Orkanen Marias förstörelse är enorm.  
 
Den sista tiden på Martinique gick åt till att samla ihop pengar från hjälpsamma människor för att kunna köpa skolmaterial till skolan i byn Soufriere på södra Dominica.  Vi fick ihop drygt tio tusen svenska kronor.  Vi var ett gäng på fyra personer som jobbade mest med projektet.  Det var Sarissa från Italien, Jhonn från USA, Joni från Australien och jag själv.  
 
Projektet kantades av många små bekymmer och missöden men inget allvarligt.  En insamlingsbössa blev stulen,  likaså en mobiltelefon vilket gjorde kommunikationen inom gruppen svårare.  Datorer kopplade inte upp sig mot nätet och så vidare.  
 
Tillslut har vi fått ihop en del pengar och åkte och köpte skolmaterial.  Vi köpte anteckningsblock, pennor,  färgpennor,  saxar,  två svarta tavlor,  en världskarta att hänga på väggen och en hel del mer.  Detta tog sin tid,  säkert två-tre timmar i butiken.  På vägen tillbaka till båtarna stannade vi till i Sant Luz för att äta lite.  Väl där visade det sig vara karneval och själva karnevalståget skulle gå av stapeln några timmar senare.  Naturligtvis stannade vi och tittade.  
 
Efter ett par dagar seglade vi med två båtar ut från viken där Le Marin ligger.  Platsen som vi börjat kalla "det svarta hålet". Här man väl seglat in där är det lätt att bli kvar länge,  väldigt länge.  Många båtar har seglat in där och sen aldrig kommit ut igen. 
 
Vi var som sagt två båtar så vi delade upp oss två och två.  På min båt fanns jag och Sarissa, en italiensk Pippi Långstrump med en stor gitarr.  På den andra båten var den oftast glada Jhonn från USA keppare.  Där fanns också den språkkunnig Joni från Australien.  
 
Vi seglade först till Grand Anse en liten bit upp längst kusten.  Följande dag seglade vi vidare till Saint Pierre på norra Martinique.  Där stannade vi över dagen för att sen göra en nattsegling över till Dominica.  Avståndet mellan öarna är inte så långt att det underlättas även nattsegling.  Nej,  vi nattseglade bara för nöjes skull.  En eller två dagar tidigare hade det varit superfullmåne så vi anade att det kunde bli en fin nattsegling i månskenet.  Det blev mitt livs bästa nattsegling.  Vi hade södra korset rakt akter om oss,  Polstjärnan rakt förut,  en till synes full måne rakt om babord. Mitt i allt detta gör vi en val sjunga för första gången i våra liv.  På morgonen bleknade stjärnorna och solen gick upp rakt om styrbord medan månen fortfarande var uppe en tid till.  
 
 
Vi hade inte så mycket vind men desto mer motström så det tog ett tag att komma fram till Rossou på Dominica.  Väl där blev jag överraskad av hur det såg ut.  Fortfarande flera månader efter orkanen är många hus trasiga,  många människor är hemlösa och bråte liter i högar överallt.  
 
På söndagen tog vi bussen ner till Soufriere för att hälsa på den familj som Sarissa bott hos en tid några veckor tidigare.  Vägen var nätt och jämnt framkomlig. Vid de värsta ravinerna fanns bara halva vägen kvar.  Den andra halvan har redan rasat ner i ravinen några hundra meter ner.  
 
I Soufriere var förödelsen ännu större.  Där saknas fortfarande el,  många människor har förlorat sina hem och bör tillsvidare tillsammans i lokaler som för tillfället används som nödbostäder.  Familjen var trevlig och glad att se oss.  Framåt kvällen släpade de ut elverk och ljudanläggning på en strand och ställde till med strandfest.  De spelade musik,  grillade och dansade.  Härligt med denna glädje och feststämning  trots katastrofen som drabbat de.  Vi bröt upp ganska tidigt för att få tag i en buss till Rossi där våra båtar låg. 
 
Följande dag tänkte vi segla ner till Soufriere med en av båtarna för att lämna skolmaterialet till skolan.  Enligt sjökorten var det ankringsförbud i viken men enligt lokalbefolkningen gällde det bara ena halvan av viken.  Vi ankrade i den andra halvan ganska nära land.  Innan vi hunnit i land stannade en bil på vägen närmast oss och en arg man klev ut och meddelade att om vi inte försvann illa kvickt skulle han gå till polisen. Enlig honom var det ankringsförbud i hela viken.  Med tanke på att vi inte ville betala tullavgifter för skolmaterialet hade vi inte sagt något om det då vi var hos tullen och polisen och klarerade in i landet.  Av den anledningen var polisen de sista vi ville ha ombord så vi tog snabbt upp ankaret och försvann tillbaka till Rossou. Vi fick senare veta att polisstationen hade blivit full av arga bybor den dagen.  De menar att vi hade  all rätt i världen att ankra i den halvan av viken där vi ändrat och att mannen som jagat bort oss gjort fel.  Vi tog som sagt det säkra före det osäkra.  Om någon nu skulle fråga på vilken båt det mesta skolmaterialet befann sig har jag nog glömt det.  
 
Nästa morgon tog vi jollarna och förde iland allt skolmaterial för att lasta in det i en buss och ta oss till Soufriere landvägen.   Vi sa när vi satt på bussen att nu ska det väl inte dyka upp fler problem.  Men det gjorde det.  Av ett oväntat slag dessutom.  När vi kom fram till skolan var den stängd och tom trots att det var en vanlig tisdag.  Vi pratade snällt med busschauffören och betalade honom lite extra så han körde runt oss i byn för att leta rätt på rektorn.  Vi hittade denne och ett gäng andra bybor i andra änden av byn där de förberedde en scen för att Bill Clinton skulle komma dit senare samma dag och hålla tal.  Hur stor är sannolikheten att Bill Clinton kommer till Soufriere,  en by med 1200 invånare  på södra Dominica samma dag som vi tänker leverera skolmaterial? 
 
Vi fick med rektorn och en lärare till skolan och levererade skolmaterialet.  De blev naturligtvis glada men var sen tvungna att skynda iväg för att fortsätta sina förberedelser.  Vi tog oss bort till vår bekanta familj och levererade lite mat och andra saker som Sarissa köpt till de innan vi tog bussen tillbaka till Rossi i god tid innan Bill anlände till Soufriere.  
 
Senare samma eftermiddag seglade de andra söderut för att hinna till Trinidad innan karnevalen börjar där.  Själv blir jag här över karnevalen som börjar imorgon.  
 
De senaste dagarna har jag städat upp i båten och varit och tittat på ett vattenfall en bit härifrån. 
 
 
Jag hoppas på att återkomma inom kort med mer uppdateringar från ett orkandrabbat Dominica. 
 
 
//Fredrik
 
 

Tekniken är emot mig.

 
Jag har nu skrivit på ett blogginlägg i ca två timmar.  Nu har jag precis lyckats radera det.  Ni får vänta ytterligare någon dag innan ni får läsa om vad som händer här i Karibien.  
 
//Fredrik

Dominica

Jag är nu på Dominica. Jag kommer att uppdatera bloggen inom några dagar. Det finns en del att skriva om så håll utkik. //Fredrik

Nu börjar det!

 
Jag har haft lite bekymmer med motorn en tid. Insprutningspumpen gick sönder. Det tog ett tag att komma fram till det och sen ytterligare en tid att inse att det var för svårt att laga den här. Sedan tog det en tid innan en ny pump kom flygandes från Sverige.
 
Men för några dagar sedan anlände den och i fredags fick jag igång motorn. Igår lämnade jag äntligen marinan och tog mig ut och ankrade straxt utanför i närheten av några kompisars båtar.
 
 
Äntligen det första lilla steget på väg någon annanstans. Jag blir dock kvar här i viken några dagar till i alla fall innan jag seglar vidare norrut. 
 
Nu börjar det! Det riktiga seglarlivet!
 
 
//Fredrik

Varma hälsningar från Karibien

 
Jag är fortfarande kvar på Martinique. Jag skulle ha lämnat marinan för några dagar sedan men motorn började krångla. Det mesta är nog löst nu. Nu väntar jag bara på att det ska komma en och titta på insprutningspumpen. Nästa vecka är det en som kan komma. Om jag inte hittar någon annan som kan sånt innan dess så blir jag kvar här till någon gång i veckan som kommer. Sen bär det äntligen iväg. 
 
Det går dock ingen nöd på mig här. Jag umgås med en hel drös kompisar. Både nya men också några jag träffade på Kanarieöarna för tre år sedan. 
 
För några dagar sedan var det två i gänget som fyllde år samma dag. Då tog vi oss till en strand en bit härifrån och eldade, åt mat, spelade gitarr och sjöng. Det blev en trevlig tillställning. 
Just nu försöker vi styra upp något för kvällen. Vi får väl se vad det blir. 
 
Jag hoppas alla har det bra och att ni inte slösar bort era pengar på onödiga saker till varandra som ingen ändå behöver. 
 
Här är vi några båtar som ska segla norrut inom kort. Just nu pågår en dialog med ett företag som säljer fröer som går att så i marken. Vi vill lasta fröer i våra båtar och segla de till nästa ö, Dominica som drabbades hårt av en orkan för en tid sedan. för tillfället har de mat och vatten men behöver just utsäde för att kunna se till att ha mat även i framtiden. Om allt funkar väl så blir det min försenade julklapp till folk i år. 
 
God jul!
 
 
//Fredrik

Martinique

 

Martinique

 

RSS 2.0