haventyr

Krio betyder kallt på grekiska och det är precis vad det har varit här den senaste veckan. Temperaturen har varit nere på 12-13 grader som kallast och det går väl an ute men här är det samma temperatur inne som ute. Vi har dock hållit värmen genom att klättra.

När vi kom hit i oktober hade det inte regnat sedan april och det mesta var torrt och visset, nu efter att det har regnat några gånger så börjar det grönska överallt och gräsmattor dyker upp lite varstans.

Här i byn Massouri har nästan alla klättrare åkt hem och några bofasta finns knappast så det är ganska tomt. Det finns en supermarket och en restaurang öppen, det börjar dock tunna ur på både hyllor och menyer. Jag åt upp säsongens sista svärdfisk när vi var på restaurangen häromdagen och det är längesedan de serverade mousaka. Efter den 6 januari kommer nog ingen av dem ha öppet.

När vi åkte hit hade vi bara köpt varsin enkel biljett för att kunna stanna så länge vi ville. Nu har vi varit här i nästan två månader, vi har klättrat ganska mycket och haft väldigt roligt och vi börjar bli trötta. Vi tänker åka hem nu innan allt stänger och det blir långtråkigt, vi vill längta tillbaka hit till Kalymnos och det kommer vi att göra.

 Om allt går som det är tänkt så åker vi härifrån på söndag morgon och kommer till Nyköping på söndag kväll. Men det är som sagt om allt går som det är tänkt. I Aten och på många andra ställen har det varit studentuppror och strejk i buss, tåg och flygtrafiken. Vi har inte märkt något av detta, här är det däremot vädret som ställer till problem. Vi var in till staden Pothia idag för att köpa färjebiljetter till grannön Kos eftersom vi ska flyga därifrån till Aten. Det blåste kuling och alla färjor var inställda tills vinden lagt sig lite. Vinden ska lugna sig tills på söndag, hoppas de har rätt. Det har även regnat ganska mycket idag så när vi skulle ta bussen tillbaka till Massouri var vägen avstängd på grund av att det rann ca30-40 cm vatten på vägen. Efter en halvtimme fick vi fortsätta, det var fortfarande lika mycket vatten på vägen men nu var det helt OK att åka där. Blöta frusna och hungriga återvände vi till vårat lilla hem här. Nu har det i alla fall slutat regna, har vi tur torkar det upp så vi kan klättra i morgon.

/ Fredrik

Jodå, vi lever. Vi har det till och med ganska bra här.

Klättringen är lika fin som vi kom ihåg den från förra gången, nästan finare nu när vi kan klättra lite svårare leder än senast. Vi har varit här i lite mer än fem veckor nu och vi klättrar ca sex dagar i veckan så lite trötta är vi. Men vi har gjort lite annat också, vi har badat, vi har hjälpt en gammal tant att skörda oliver och vi har varit på utflykt till Vathi.
Vathi är en by i en dalgång på andra sidan ön där man odlar mandariner. Vi har även haft besök av två kompisar som var här och hälsade på i en vecka.
 I går var vi i Pothia, öns enda stad. Där var det full julskyltning med snögubbar, och granar av plast och tomtar både högt och lågt. Ljusslingor och julmusik fans där också, det var nästan att man fick lite julstämning en stund tills man såg alla palmer på strandpromenaden igen. Vädret har blivit lite sämre, vissa dagar behöver man till och med ha långärmad tröja.

Det har regnat också ett par gånger. En natt vaknade vi av att det vräkte ner regn, vi upptäckte att golvet i sovrummet var blött och att det rann in vatten under balkongdörren, och då bor vi ändå på tredje våningen. Som tur är varar regnvädren inte så länge och bergen torkar ganska fort så man kan klättra efter bara några timmar.

/ Fredrik

Och så var vi i Grekland... Resan hit gick relativt bra. Det enda hindret vi stötte på var en alkohol/drogpåverkad man på tågstationen i Nyköping som "störde" en tjej med hund. Men efter att vi väl hade lämnat tåget på Arlanda gick allt som smort. Först en lång väntan på Arlanda i ca 10 timmar innan planet gick till Aten kl 06:00 på morgonen. Denna väntan tillbringades smått slumrandes på en bänk på flygplatsen. Sedan for vi iväg med förhoppning om varmare klimat. Ca 10:30 klev vi av planet i Aten och efter att snabbt ha fått vårat bagage (först av alla!) började de första svettdropparna komma fram. Av med tröjor och strumpor! Sedan iväg med buss kl 11:20 som gick till hamnstaden Pireus. Väl framme i Pireus började busschauffören hojta när det var dags att kliva av. Direkt där vi klev av bussen gick det sedan att köpa färjebiljetter till Kalymnos. Klockan var då 13:00 och färjan skulle gå klockan 15:00. Damen vi köpte biljetter av talade om för oss vilken "gate" vi skulle till för att komma till rätt färja och talade även om att vi skulle ta en buss dit då det var en bit att gå. Väl framme vi bussen visade vi färjebiljetten för chauffören och frågade hur mycket det skulle kosta att åka buss dit. "It´s free!" svarade chauffören och iväg for vi. Väl framme vid rätt gate började chauffören hojta att det var här vi skulle av. Vi gick på färjan där det stod ungefär en uppklädd grek i varje hörna som var villig att visa oss var vi hade våran plats på båten. Turen med färjan skulle ta ca 12 timmar vilket innebar att vi skulle komma fram ca kl 02:00-03:00. Man kunde självklart boka sovhytt om man ville men det var inget tvång vilket resulterade i att det låg passagerare lite här och där (inklusive oss) sovandes under resans gång. Restaurangen användes inte som restaurang utan överallt på soffor låg det istället passagerare och sov. Väl framme på Kalymnos i dess hamnstad Pothia klev vi av mitt i natten. Det var vindstilla och trots att det var natt var luften alldeles ljummen, t-shirt var lagom. Jaha, nu är vi på Kalymnos men det är mitt i natten. Vad gör man? Vi satte oss på en bänk och tänkte först vänta till morgonen och ta bussen till Massouri, den lilla by vi skulle bo i. Vi bestämde oss dock för att ta en taxi på en gång och vänta på stranden tills det blev ljust. Väl nere på stranden tog vi fram våra sovsäckar och hann nätt och jämt somna förrän det kom en pannlampa gåendes på stranden. Aha, vi var inte ensamma med att övernatta där inte! På morgonen när det ljusnade var utsikten storslagen. Vulkanön Telendos låg mitt framför oss i det turkosa Medelhavet. Dags att ordna boende. Väl framme vid en liten snackbar satte vi oss och tog oss varsin kaffe. Det tog inte lång tid innan det kom fram en dam och frågade om vi behövde någonstans att bo. När hon förstod att vi verkligen ville bo någonstans skaffade hon en tolk och bad oss komma med för att visa oss vårat rum. Vi förklarade att vi ville eventuellt stanna över vintern och det var inga problem. I mitten av november kommer vi att flytta upp en våning till en liten större lägenhet (ett rum med kök) och betala "a good price". Det är ett bra pris med tanke på att vi är turister! Just nu bor vi i ett rum med terrass. På terrassen finns det kylskåp, diskbänk och två plattor att laga mat på och inte minst utsikt över Medelhavet!

Nu har vi varit här i drygt en vecka och klättringen som vi är här för är sanslöst bra! Man känner sig hur trygg som helst då samtliga leder är bultade och har toppankare! Kalkstenen är fantastisk men vass på sina håll. Formationerna är otroliga. Det är som att klättra inne fast ute... Nu har fingrarna och musklerna börjat ömma, kanske är det dags för en vilodag på stranden...

   

/Kristina

Ja vad har egentligen hänt sen sist? Som ni redan läst så kom vi till Burgstaaken på Fehmarn i Tyskland, där beslöt vi oss för att avbryta seglingen. Det var ett beslut som var jobbigt att ta men som fortfarande känns som det bästa alternativet. På Fehmarn tog vi lite semester, vi promenerade, umgicks ett par dagar med en tysk herre vi lärde känna och klättrade på Europas högsta klättervägg som visade sig vara belägen 150 meter från våran båt, mycket passande. Efter ca10 dagar åkte Kristina hem till Nyköping det tog 12 timmar med buss och tåg. 12 TIMMAR! Det hade tagit oss två månader att komma till Tyskland och så åker hon hem på 12 timmar.

 Jag inväntade två klätterkompisar Fredrik M och Jon B som skulle mönstra på ett par dagar senare. Lagom tills dem anlände vände vinden och en kuling från ost-nordost blåste upp. Vinden mojnade dock lite efter bara någon dag men kom fortfarande från samma håll vilket enligt många i hamnen omöjliggjorde den tänkta seglingsrutten via Gedser och Mön till Trelleborg på grund av starka motströmmar. Det enda alternativet var att gå upp mellan Lolland och Langeland vidare genom smålandsfarvattnen söder om själland och norr om Lolland för att sedan komma ut mellan Falster och Mön. Det blev en vända på stan för att hitta sjökort over det aktuella området, när vi återvände till båten var jag 70 euro fattigare men så var det ett bra sjökort vi hittat.

 Kl 9 dagen efter lossade vi förtöjningarna för att segla nonstop till Sverige. Det gick bra norrut mellan Lolland och Langeland men när vi efter att ha rundat Lolland vek av österut fick vi motvind och motström. Efter nästan 1,5 dygns segling övervägde vi att gå in till Femö men insåg att vi inte skulle hinna dit innan det blev mörkt. Då motorn hade gått sönder igen på väg ut från Burgstaaken tyckte vi det var dumt att gå in i en okänd hamn i mörker så vi fortsatte att kryssa hela natten. På morgonen konstaterade vi att vi under de senaste 15 timmarna endast kommit 0,5 sjömil i rätt riktning, strömmen hade tryckt oss tillbaka. Beslutet var enkelt att fatta, vi gick in till Femö som nåddes efter exakt 48 timmars segling. Där mönstrade Fredrik M av, seglingen hade dragit ut för mycket på tiden så han behövde vända hemåt.

FEMÖ.   

På Femö arrangeras det årligen en jazzfestival. Årets festival skulle dra igång ett par dagar efter vår ankomst till ön. Det började redan fylla på med båtar och på campingen intill var det nästan fullt med tält och husvagnar. Det var nu måndag och väderprognosen sa att det inte skulle bli bättre vindar förens på lördag så vi förberedde oss på att stanna några dagar. Vi promenerade lite och försökte laga motorn. När festivalen startade var hamnen så full att man bokstavligt talat kunde gå på båtarna tvärs över hamnen. En dag kom det ner en konstnär till hamnen och ställde upp sina saker på kajen. Vi såg att hon stod och målade, när vi så småningom gick fram och tittade fick vi se att hon målat av hamnen med våran båt mitt i bild. Lite kul att få båten förevigad av en konstnär.

På lördag förmiddag vid tio-tiden var det några andra båtar som skulle ge sig av så vi passade på vi också. Motorn stannade på väg ut ur hamnen så vi fick kryssa ut sista biten men när vi rundat norra udden av femö fick vi äntligen medvind. När vi kom i storströmmen mellan Falster och Mön hade vinden ökat lite så vi revade storseglet för att få det lite behagligare ombord. Jag bad sedan Jon gå ner i ruffen där vi för tillfället hade GPS.en upphängd för att se hur fort vi seglade, han kom snart tillbaka lite blek i ansiktet och meddelade att vi gjorde 8,1 knop. Vi hade tydligen fått en rejäl medström. Det kändes nästan lite otäckt att segla så fort men det var bara att fortsätta, vi kunde inte gärna vända och segla mot strömmen.

På söndagsmorgonen befann vi oss fem sjömil från Gislövsläge på Skånes sydkust men vi tyckte det var för tidigt att gå iland efter som vi då skulle förlora en hel dag på att ligga i hamn så vi fortsatte till Ystad som nåddes kl två på eftermiddagen. Efter en välbehövlig pizza mönstrade Jon av för att ta sig hem och ta hand om sin egen båt.

SVERIGE

Planen var nu att jag skulle segla ensam ett par veckor upp längst kusten sedan skulle Kristina mönstra på så vi kunde avsluta seglingen tillsammans. Det började med att jag blev inblåst i ystad några dagar då årets första höststorm kom redan i augusti. När jag väl kom iväg var siktet inställt på Simrishamn. Det blåste inte så mycket på morgonen men det skulle öka under dagen så det skulle nog bli en fin segling. Efter 13 timmars segling gick jag in i Skillinge då hade vinden ännu inte överstigit tre m/s på hela dagen. SMHI hotade med en kuling på eftermiddagen dagen efter så jag såg till att komma iväg tidigt på morgonen för att hinna till Simrishamn på förmiddagen. Väl i hamn blev det ingen kuling men nästa dag skulle den komma, den uteblev även då men nästa dag då minsann, samma sak då ingen kuling. Jag ville inte ge mig ut när de hotade med kuling så jag stannade och tredje dagen kom den faktiskt. När kulingen blåst över seglade jag till Hanö, det blåste SO 7-11 men avtagande. Nästa etapp blev in till Karlshamn. Jag skulle nämligen ta bussen till Jönköping för att gå på Lars Winnerbäck konsert med Kristina och våran kompis Sofie. Efter konserten följde Kristina med till båten för att segla med hem till Nyköping. På Utklippan bokade vi bastun, hamnvärden lovade att den skulle vara varm från halv nio. När vi rott över sundet som skiljer hamnen från övrig bebyggelse knackade vi på hos hamnvärden för att betala och fråga var bastun låg. Han svarade att han blivit lite försenad men att han skulle dra av halva priset om vi tände själva och så gav han oss en ask tändstickor och några vedträn. Klockan var nästan nio och vi var trötta så vi avböjde och rodde tillbaka till båten, det skulle säkert ta en timme att elda varmt i bastun.

Vi fortsatte seglingen upp längst kusten och blev inblåsta ett par gånger bland annat i Bergkvara där vi träffade Märta och Arne. De bjöd hem oss på lunch en dag när det regnade och blåste. Vi fick en trevlig pratstund med dem. Märta var 79 och Arne 84. De hade själva haft båt tills för tre år sedan då de sålt den för att de inte var så snabba och viga längre. Men Arne var sugen på att köpa en husbil i stället.

Mot slutet av seglingen gjorde vi ganska långa dagsetapper för att hinna hem till årets klätterträff i Tunaberg den 6-7 september. Halv fem den 4 september lade vi till i vår hemmahamn igen efter 3,5 månaders segling. Det kändes skönt och tråkigt. Skönt att vara hemma när vi väl bestämt oss för att vända, tråkigt att vi var tvungna att vända. En av de största behållningarna med den här resan är alla människor vi mött.  Jag ångrar inte att vi försökte och jag ångrar inte att vi vände. Jag kan nog tänka mig att göra ett nytt försök något annat år.

NYA PLANER

Båten står nu på land under en presenning, tömd på utrustning och iordninggjord för vintern. De närmsta planerna är att vi den 19 oktober flyger till Aten för att därifrån ta färjan till Kalymnos. Kalymnos är en liten grekisk ö inte långt från Kos. Där tänker vi stanna och klättra på obestämd tid då kalymnos är ett av Europas finaste klätterområden. Sedan får vi se vad som händer. Vi ska uppdatera bloggen så ofta vi kan så ni kan få läsa om våran klättring om ni vill.

/Fredrik  

Hej igen! Det var längesedan vi uppdaterade bloggen. Vi har inte haft tillgång till Internet. Sedan det senaste inlägget har vi seglat från Bornholm till Lohme på Rügen, Rügen till Gedser på Falster och från Falster till Burgstaaken på Fehmarn i Tyskland.

Vägen hit har varit svår med mestadels motvind och motsjö. När vi kom fram till Rügen var vi tvungna att segla in då motorn inte fungerade. Natten hade varit jobbig, särskilt för Kristina. Här började vi fundera på alternativa resvägar, till exempel kanaler till Medelhavet. Men väl i hamn träffade vi två andra svenska långseglare. Dessa två hade vi tidigare på ett avseglarmöte genom Oceanseglingsklubben träffat och hade många gånger tänkt att vi gärna ville träffa dem igen! Efter ett par trivsamma stunder i deras sittbrunn med mycket prat om hur svårt det kan vara med långsegling bestämde vi oss för att göra ett försök till och avseglade mot Falster.

Seglingen till Falster drog ut på tiden på grund av stiltje under natten och sedan motvind. När vi skulle runda Falsters sydspets ökade vinden och sjön gjorde sitt bästa för att trycka oss tillbaka. När vi väl kom in mot Gedser hade det hunnit blivit mörkt och vi hittade inte in i gästhamnen. Vi sökte oss in i stora färjehamnen där vi fick lov att ligga till morgonen. Båten var i en enda röra. På morgonen klev vi upp och seglade in till gästhamnen. Här blev vi inblåsta några dagar. Här började tankarna på att vända hemåt snurra i huvudet på Kristina. Vi började ändå förbereda för att fortsätta vidare mot Kiel. Vi tog bussen till Nyköping Falster för att köpa sjökort till Kiel. Att hitta sjökort på Falster var nästintill omöjligt. Efter besök på många olika platser och flera kilometers promenerande hittade vi Falsters enda sjökort som räckte till Fehmarn i Tyskland. Väl tillbaka i båten fick några sjökort av ett mycket trevligt par vi hade träffat tidigare. Nu hade vi i alla fall sjökort till Kiel, om än några lite gamla. Sedan var det dags för motorn. Kylvattenslangen var nästan helt igenkorkad så kylvattnet hade trängt in bakvägen in i cylinder och vevhus. Det blev till att plocka bort cylindern och göra rent den och vevhuset. Sedan springa Gedser runt för att hitta en ny kylvattenslang. Den enda slang vi hittade var en grövre plastslang från ett VVS-företag. Vi fick även göra rent förgasaren. Men nu verkar det som om den fungerar. Efter lite velande och tilltagande ångest hos Kristina seglade vi mot Fehmarn.

Under nattens segling började Fredrik fundera över vad som var viktigt och om det verkligen var förståndigt att fortsätta. Väl i hamn tog vi det slutgiltiga beslutet. Vi avbryter seglingen. För Kristina är det omöjligt att fortsätta segla då hon inte känner sig trygg i båten och är väldigt rädd. Hon sitter och skakar så fort vi kommer ut på öppet vatten. Denna rädsla gör även att hon inte ens kan slappna av i hamn. Rädslan blir även värre ju mer vi seglar just nu. Fredrik skulle kunna segla ensam, det var tanken när han startade projektet men vill inte just nu och känner sig inte redo för det ännu. Känslan just nu är ganska tom, speciellt för Fredrik som har drömt och planerat i hela sitt liv om att långsegla. Vi har båten kvar och all utrustning, om Fredrik eller båda känner sig redo om några år så kan vi segla då.

Tanken just nu är att segla hem båten och sedan vila upp oss. Vi är väldigt trötta både fysiskt och psykiskt. Kanske köper vi en flygbilljett till Kos och tar oss sedan vidare till Kalymnos för att stanna där och klättra så länge vi känner för det.

Trots alla motgångar och jobbiga stunder är vi glada över att ha kastat loss. Vi har brutit upp och gjort något nytt och vi har lärt oss mycket. Vi har omvärderat mycket och insett vad det betyder att ha varandra. Vi har även insett hur många nära och kära vi har som har hjälpt och stöttat oss. TACK!

Det kommer säkert fler inlägg om detta och om mycket annat så fortsätt gärna gå in och läsa. När vi orkar ska vi försöka svara på de frågor som vi har fått.

/Fredrik och Kristina

Ombord på Bris har vi diverse säkerhetsutrustning, en av de viktigare sakerna är en EPIRB. En EPIRB är en nödsändare som sänder nödsignaler via sattelit. Det går till så att vid en nödsituation rycker vi tag i EPIRBen och aktiverar den genom att trycka på en speciell knapp. Oavsett var i världen vi befinner oss går det i samma stund vi aktiverar EPIRBen en signal till sjöräddningscentralen i Göteborg med båtens position och båtens ''ID-nummer''. Med hjälp av detta ''ID-nummer'' kan sjöräddningscentralen se vilken båt det är, båttyp och båtnamn, färg mm, vem som är ägare till båten samt anhöriga och deras kontaktuppgifter. När larmet kommit in kontaktar sjöräddningscentralen någon av våra anhöriga för att fråga om det är möjligt att båten befinner sig på den plats varifrån larmsignalen har kommit. När de fått det bekräftat kontaktar de den sjöräddningscentral som är närmast olycksplatsen, det vill säga, om vi har seglat på en container och håller på att sjunka utanför Portugals kust kontaktas sjöräddningscentralen i Portugal som då skickar ut en båt för att hjälpa oss. Så långt är allt väl. När vi för en tid sedan köpte vår EPIRB på ett företag i Västervik fick vi förutom nödvändig bruksanvisning och monteringssatts även med en garantisedel vilket jag vid en första tanke tyckte var bra. Tills jag tänkte efter en gång till. En EPIRB får endast användas i en nödsituation för att då kunna rädda människoliv. En garantisedel används för att inom en förutbestämd tidsperiod kunna reklamera en trasig eller på annat sätt felaktig vara. Om vi befinner oss långt ute till havs och en nödsituation uppstår där våra liv är i fara, om vi då larmar med EPIRBen och det då visar sig att den inte fungerar så får vi kanske inte den hjälp vi behöver för att klara oss.

 Vem ska då ta garantisedeln i handen och åka till Västervik för att reklamera en trasig EPIRB? 

/Fredrik

Tack för alla uppmuntrande kommentarer, de hjälpte verkligen! Allt för många negativa tankar hade smugit sig in i våra huvuden. Nu är de uppfyllda med en massa positiva istället. När vinden vänder följer vid med helt enkelt.

Vi har satt oss ner och funderat. Meningen med den här resan var att vi skulle ha det bra och njuta av att inte känna oss bundna vid något. Vi har helt klart insett att vi måste anpassa oss efter väder och vind men förutom det finns det inget som styr oss. Accepterar vi bara att vi sitter där vi gör så kan vi inget annat göra än njuta! Sandvik som vi nu ligger i är en fin liten hamn med en fin sandstrand. På denna sandstrand övade vi oss på att bara ligga och slappa idag. Temperaturen var sådan att det var lagom att ligga och läsa men inte så varmt att vi ville bada. Många andra badade, kanske gör vi det imorgon?! Den nordliga änden på Bornholm inbjuder till den vackraste promenaden hittills. Det är som en härlig blandning av Landsort, Grekland, och fjällen. Promenaden går förbi fyren Hammer Odde. Vi har även upptäckt ett ställe med väldigt fina klätterleder (boludering) längs med promenaden. På en led fanns det till och med spår av krita. Vi är inte ensamma... Imorgon blir det troligen en promenad med en ryggsäck med fika och två par klätterskor. Vädret hittills går inte att klaga på. Vi har inte haft en enda helmulen dag sedan vi seglade över Bråviken och antalet regnskurar går att räkna på en hand. Det tråkiga är att många dagar gick åt till att deppa över vindarna. Skäms på oss!

/Kristina

Sitter nere i båten och skriver. Utanför blåser det kuling men vi ligger tryggt förtöjda i hamnen i fiskebyn Tejn på Bornholms nordöstra sida. Vi kom hit i fredags kväll efter 25 timmars segling från Karlskrona. Ja, vi kom iväg från Karlskrona i torsdags istället för i onsdags som vi först tänkt, för på onsdagskvällen blåste det fortfarande ganska hårt. Seglingen gick bra. Vi kom iväg kl 21 på torsdagen i en svag bris som förvisso dog ut nästan helt efter några timmar, men vi hade gott om både mat och vatten så det gick ingen nöd på oss. Jag tog första vakten fram till ett-tiden då Kristina tog över och jag fick sova några timmar. Jag kommer upp igen vid halvfem och tar en banan och en mugg te. Då har solen just gått upp och ligger som ett eldklot över horisonten. Natten har tydligen varit lugn, bara tre fartyg som alla har hållit sig på avstånd. Jag tar över och Kristina får sig lite vila. Vinden kommer snart nog tillbaka men vrider några gånger mellan slör och läns innan den bestämmer sig för slör. Jag ställer in vindrodret och sätter mig och läser. Efter några timmar kommer Kristina upp och vi äter frukost. Under dagen passerar vi en fartygsrutt med en hel del trafik men det går bra. Annars ägnas dagen mest åt läsning och vila. Vid åttatiden på kvällen dör vinden ut igen och vi startar motorn. Efter två timmar och en vacker solnedgång lägger vi till i Tejns hamn. Här är vi nu i väntan på de sjökort vi har beställt och på bättre vindar. Just nu blåser det som sagt kuling från väster. Vi ska västerut. Nästa mål har vi tänkt ska bli Gedser på sydspetsen av Falster i Danmark, ca hundra sjömil bort. Det skulle bli en segling på mellan ett och två dygn, längst hittills men det ska nog gå bra. Dagarna här har ägnats åt promenader, småjobb på båten, läsning och en busstur till Rönne, huvudorten på ön. Nu ska vi snart gå bort till ett café med trådlöst Internet så vi kan lägga ut det här inlägget på bloggen och kolla mailen.

/Fredrik