Den perfekta stormen
Här ni sett filmen "Den perfekta stormen"? Det var vad som händer här på Dominica i höstas. Två oväder möttes över ön och katastrofen var ett faktum. Orkanen Marias förstörelse är enorm.
Den sista tiden på Martinique gick åt till att samla ihop pengar från hjälpsamma människor för att kunna köpa skolmaterial till skolan i byn Soufriere på södra Dominica. Vi fick ihop drygt tio tusen svenska kronor. Vi var ett gäng på fyra personer som jobbade mest med projektet. Det var Sarissa från Italien, Jhonn från USA, Joni från Australien och jag själv.
Projektet kantades av många små bekymmer och missöden men inget allvarligt. En insamlingsbössa blev stulen, likaså en mobiltelefon vilket gjorde kommunikationen inom gruppen svårare. Datorer kopplade inte upp sig mot nätet och så vidare.
Tillslut har vi fått ihop en del pengar och åkte och köpte skolmaterial. Vi köpte anteckningsblock, pennor, färgpennor, saxar, två svarta tavlor, en världskarta att hänga på väggen och en hel del mer. Detta tog sin tid, säkert två-tre timmar i butiken. På vägen tillbaka till båtarna stannade vi till i Sant Luz för att äta lite. Väl där visade det sig vara karneval och själva karnevalståget skulle gå av stapeln några timmar senare. Naturligtvis stannade vi och tittade.
Efter ett par dagar seglade vi med två båtar ut från viken där Le Marin ligger. Platsen som vi börjat kalla "det svarta hålet". Här man väl seglat in där är det lätt att bli kvar länge, väldigt länge. Många båtar har seglat in där och sen aldrig kommit ut igen.
Vi var som sagt två båtar så vi delade upp oss två och två. På min båt fanns jag och Sarissa, en italiensk Pippi Långstrump med en stor gitarr. På den andra båten var den oftast glada Jhonn från USA keppare. Där fanns också den språkkunnig Joni från Australien.
Vi seglade först till Grand Anse en liten bit upp längst kusten. Följande dag seglade vi vidare till Saint Pierre på norra Martinique. Där stannade vi över dagen för att sen göra en nattsegling över till Dominica. Avståndet mellan öarna är inte så långt att det underlättas även nattsegling. Nej, vi nattseglade bara för nöjes skull. En eller två dagar tidigare hade det varit superfullmåne så vi anade att det kunde bli en fin nattsegling i månskenet. Det blev mitt livs bästa nattsegling. Vi hade södra korset rakt akter om oss, Polstjärnan rakt förut, en till synes full måne rakt om babord. Mitt i allt detta gör vi en val sjunga för första gången i våra liv. På morgonen bleknade stjärnorna och solen gick upp rakt om styrbord medan månen fortfarande var uppe en tid till.
Vi hade inte så mycket vind men desto mer motström så det tog ett tag att komma fram till Rossou på Dominica. Väl där blev jag överraskad av hur det såg ut. Fortfarande flera månader efter orkanen är många hus trasiga, många människor är hemlösa och bråte liter i högar överallt.
På söndagen tog vi bussen ner till Soufriere för att hälsa på den familj som Sarissa bott hos en tid några veckor tidigare. Vägen var nätt och jämnt framkomlig. Vid de värsta ravinerna fanns bara halva vägen kvar. Den andra halvan har redan rasat ner i ravinen några hundra meter ner.
I Soufriere var förödelsen ännu större. Där saknas fortfarande el, många människor har förlorat sina hem och bör tillsvidare tillsammans i lokaler som för tillfället används som nödbostäder. Familjen var trevlig och glad att se oss. Framåt kvällen släpade de ut elverk och ljudanläggning på en strand och ställde till med strandfest. De spelade musik, grillade och dansade. Härligt med denna glädje och feststämning trots katastrofen som drabbat de. Vi bröt upp ganska tidigt för att få tag i en buss till Rossi där våra båtar låg.
Följande dag tänkte vi segla ner till Soufriere med en av båtarna för att lämna skolmaterialet till skolan. Enligt sjökorten var det ankringsförbud i viken men enligt lokalbefolkningen gällde det bara ena halvan av viken. Vi ankrade i den andra halvan ganska nära land. Innan vi hunnit i land stannade en bil på vägen närmast oss och en arg man klev ut och meddelade att om vi inte försvann illa kvickt skulle han gå till polisen. Enlig honom var det ankringsförbud i hela viken. Med tanke på att vi inte ville betala tullavgifter för skolmaterialet hade vi inte sagt något om det då vi var hos tullen och polisen och klarerade in i landet. Av den anledningen var polisen de sista vi ville ha ombord så vi tog snabbt upp ankaret och försvann tillbaka till Rossou. Vi fick senare veta att polisstationen hade blivit full av arga bybor den dagen. De menar att vi hade all rätt i världen att ankra i den halvan av viken där vi ändrat och att mannen som jagat bort oss gjort fel. Vi tog som sagt det säkra före det osäkra. Om någon nu skulle fråga på vilken båt det mesta skolmaterialet befann sig har jag nog glömt det.
Nästa morgon tog vi jollarna och förde iland allt skolmaterial för att lasta in det i en buss och ta oss till Soufriere landvägen. Vi sa när vi satt på bussen att nu ska det väl inte dyka upp fler problem. Men det gjorde det. Av ett oväntat slag dessutom. När vi kom fram till skolan var den stängd och tom trots att det var en vanlig tisdag. Vi pratade snällt med busschauffören och betalade honom lite extra så han körde runt oss i byn för att leta rätt på rektorn. Vi hittade denne och ett gäng andra bybor i andra änden av byn där de förberedde en scen för att Bill Clinton skulle komma dit senare samma dag och hålla tal. Hur stor är sannolikheten att Bill Clinton kommer till Soufriere, en by med 1200 invånare på södra Dominica samma dag som vi tänker leverera skolmaterial?
Vi fick med rektorn och en lärare till skolan och levererade skolmaterialet. De blev naturligtvis glada men var sen tvungna att skynda iväg för att fortsätta sina förberedelser. Vi tog oss bort till vår bekanta familj och levererade lite mat och andra saker som Sarissa köpt till de innan vi tog bussen tillbaka till Rossi i god tid innan Bill anlände till Soufriere.
Senare samma eftermiddag seglade de andra söderut för att hinna till Trinidad innan karnevalen börjar där. Själv blir jag här över karnevalen som börjar imorgon.
De senaste dagarna har jag städat upp i båten och varit och tittat på ett vattenfall en bit härifrån.
Jag hoppas på att återkomma inom kort med mer uppdateringar från ett orkandrabbat Dominica.
//Fredrik
Så härligt att du kom till Dominica! Där tillbringade vi två veckor på vår karibienresa. En vecka strax utanför Marigot och några dagar i wotten waven. Där finns förövrigt trevliga spanad om man vill bada i varma källor.