Quiero una vacuna de la fiebre amarilla

Jag hade börjat öva för att försöka se till att vi skulle få rätt vaccin i utlandet (gula febern)... Första gången vi var och vaccinerade oss fick vi veta att vi var ute i senaste laget. Två sprutor till skulle vi ta. En om en månad och den sista så tätt som möjligt inpå att vi skulle åka. Ok, vi åkte till Eskilstuna igen för att få oss en spruta. Jaha, och så skulle vi komma för den sista om 6 månader hade doktorn ordinerat som träffade oss första gången. 6 månader?! Vad nu då? Men vi kunde vara någorlunda lugna för samma vaccin går att få även i andra länder. Och länder inom Europa är tydligen pålitliga? Det kan jag hålla med om och ja visst, i jämförelse med tvångsvaccinering i till exempelt Venezuela låter det tryggt. Men vi vill ju ha innan vi åker! Sökterskan var hygglig och sa att hon skulle tala med läkaren vi träffade första gången och skulle sedan höra av sig till oss.

Phuuuuuu... Sköterskan ringde Fredrik. Ja, vi ska få ta våran sista spruta så nära inpå våran avresa som möjligt. Och sedan för att få ett långvarigt skydd kan vi tydligen ta ännu en spruta när vi kommer hem.

Intressant förrästen det där med teknik när man ger sprutor. Sköterskan vi fick spruta av första gången bad oss slapna av i armen. Sedan förde hon försiktigt in sprutan. Klart! Sköterskan vi fick sprutan av denna gång tog nästan sats. Hjälp, akta benet! Men tänka sig, det kändes knappt. Men att se det utföras på Fredrik var som att få se en ballong punkteras...

Imorgon blir det båtmässa!

/Kristina