Bris i sitt rätta element

 
I måndags förmiddag sjösattes bris efter att ha bottenmålats och snyggats till. Ankarspelet fick ett nytt lager istället för det som gått sönder tidigare. Jag hann även renskrapa dörren och stryka på några lager fernissa på den. 
 
Jag hade några gratisnätter vid bryggan som jag kunde utnyttja. Det gjorde jag. Skönt att ligga förtöjd vid en brygga och förbereda lite till. 
 
Igår tog jag mig dock ut en liten bit utanför bryggan och ankrade. Det var också rätt skönt. För ankar vrider sig båten efter vinden vilket gör att om jag öppnar luckan på fördäck och nergångsluckan  så blåser det rakt igenom båten. I den här värmenär varje svalkande vindpust skön. Dessutom är det inga mygg. 
 
Jag har fortfarande lite småjobb kvar att göra på båten. Bland annat behöver jag stryka på några lager fernissa till på dörren. Masten behöver också något nytt lager fernissa. 
 
Jag tänker dock att jag nu ska varva båtjobb med att turista på land. Jag vill ju se mer av Trinidad än bara inhägnade båtar. 
Det blir nog en tur in till Port of Spain någon av de närmsta dagarna. 
 
Jag hoppas på att återkomma här inom kort.
 
 
 
//Fredrik
 
 

Åter ombord

 
 
Ja jag är nu sen en knapp vecka tillbaka ombord på bris här på Trinidad. Resan hit gick ganska bra men den tog tid. Från min stuga utanför Nyköping och hit till båten tog det ca 45 timmar. Jag flög via Dusseldorf och Curacao. Första natten tillbringade jag på flygplatsen i Dusseldorf. Efter 11 timmars flygresa kom jag sen fram till Curacao. Där skulle jag tillbringa ca 8 timmar. Jag tog en promenad och jag åt lite mat. Men mest så vilade jag.
 
Planet som skulle ta mig sista biten till Trinidad var ett par timmar försenat. Planet ingav inte så stort förtroende när vi väl fick gå ombord. Det var litet, ungefär som en vanlig buss. Armstöd hängde löst, det var lappat lite varstans. Vi var sju passagerare. Lagom vi kommit ombord drog det in ett tropiskt åskväder. Det vräkte ner regn och inom några minuter stod hela flygplatsen under några centimeter vatten. Blixtar och muller avlöste varandra. Jag började bli lite fundersam över hur den här flygturen skulle bli.
Piloten rapporterade snart att vi inte fick lyfta på grund av vädret. Det var nog fler än jag som andades ut då. Efter en och en halv timmes väntan i planet hade ovädret dragit bort och vi fick lyfta. 
Flygningen gick sen utmärkt. 
 
När jag sen kom till båten tidigt på onsdagsmorgonen lokal tid hade dörrhandtaget rostat fast så jag kom inte in i båten utan att använda verktyg. Verktygen låg inne i båten så jag sköt upp problemet tills det blivit ljust. Istället la jag mig på däck och sov några timmar. Tur det inte kom något regnväder här.
 
På morgonen fick jag tag i verktyg och kunde ta mig in i båten. Sedan dess har jag ägnat stor del av tiden till att städa ur båten, montera fast vindrodret och bomen som jag tog in i båten i våras. Ankarvinchen har fått ett lager utbytt och är nu monterad på sin plats igen. Nu återstår bottenmålning och lite mer städning innan det är dags för sjösättning. Jag tror dock jag är redo för sjösättning inom några dagar. 
 
Jag återkommer inom kort.
 
 
//Fredrik

Bris på land

 
När jag kom hit till Trinidad ankrade jag i en vik här på nordvästra sidan. Chaguaramas heter det. Sedan var det dags för pappersarbete, Migrationspolisen och tullen tycker det är skojigt med papper. Efter all byråkrati var jag fri nog att kunna ta mig runt här. 
 
Det är en märklig plats det här. Här finns ingen stad eller by. Jag har faktiskt inte sett ett endaste bostadshus här. Det verkar som att om man bor här så bor man på någon  båt.  Och båtar finns det, ankrade i viken, förtöjda vid någon brygga eller ponton och på land. Mängder med båtar på land. Det verkar som att många väljer att ta upp båten här. Det finns flera ställen här som tar upp och förvarar båtar. 
 
Jag har nu gått runt bland de och hittat ett ställe som verkar bra. Häromdagen lyftes Bris upp ur vattnet och stäldes på land. Det är första gången på nästan tre år som Bris är på land. Det kändes lite ovant första nätterna att sova ombord när det inte gungar. 
 
Jag har städat ur båten och förberett den för sommaren. Om allt går som det är tänkt flyger jag hemåt imorgon onsdag. Det känns lite märkligt. Vintern har gått fort.
 
Jag har dock hunnit med en del. Jag har bland mycket annat, träffat kompisar på Graciosa, träffat andra kompisar som bor i grottor på La Gomera, firat jul med grillfest på stranden på El Hierro, varit med om sandstorm i Palmeira på Sal, upplevt karnevlen i Mindelo, sett konstiga djur och inte minst seglat.
 
Jag har seglat nästan 3500 sjömil den här vintern. Dryga 2000 var över Atlanten. Jag är ingen fantast av fotbollssånger, ni vet såna som skrivs iför VM och så. Det finns dock en som är bra. Eller, det är nog snarare bara ett par rader som är bra, men de är desto bättre. Jag tänker att de raderna nog handlar om långsegling. Jag tror att låten är från 1994. Raderna jag tänker på är naturligtvis "Till alla de som korsat Atlanten och visat att det går....." Den tänkte jag på när jag närmade mig Barbados. Seglingen över Atlanten hoppas jag ska få ett eget inlägg här inom en rätt snar framtid. 
 
Här på Trinidad har jag mest ägnat mig åt båten och att få dn på land och i ordning för sommaren. Dock fick jag för mig attjag skulle ta en dag och ta mig iväg och se något annat. Först tänkte jag ta bussen in till stan för att se hur det ser ut där. Sen fick jag tips om en strand med vandringsstigar i skogen runtom.
 
Jag kände mer för en lugn och rofylld skogspromenad så jag frågade en som varit här länge om hur man ta sig dit. Jag frågade också om det fanns några farliga djur.
Man vet att man har seglat en bit hemifrån när svaret på fråga två blir:  "Nej, det är inte så farligt här på norra delen av ön. Här finns bara tre sorters ormar som är dödligt giftiga. Två håller till på marken och en i träden. På södra delen är det lite värre. Där har de även anacondor och aligatorer." Efter det lugnande svaret begav jag mig iväg mot stranden och skogen. Jag tog bara en liten promenad på någon kilometer i skogen. Jag kände mig inte helt lugn även om risken att stöta på orm inte är jättestor. Jag satt sen en stund på stranden och tittade på havet. Det var rogivande. 
 
Här runt båten finns det också djur. Ödlor. En är ca 30 cm lång från huvud till svanstipp. Den är grön, Neongtön, nstan självlysande. Den andra är lite större. Den är nog 70 cm mellan nos och svanstipp. Den är  mörkare grön med tvärrandig svans. Jag vet inte om jag bör vara försiktig med att stoppa ner fötterna allt för näre de. Jag har dock sett att den stora ödlan äter växter så jag tror inte att den vill äta mig. De springer runt här bland båtarna.
För någon vecka sen såg jag en apa på andra sidan vägen. den var nästan svart och klättrade i ett träd. 
 
Nu ska jag göra klart det sista inför imorgon. Jag hoppas på att skriva mer här inom kort igen. 
 
//Fredrik
 
 
 

Norra Trinidad

 

Norra Trinidad

 

Norra Trinidad

 

På promenad på Trinidad

 

Invånare på Barbados

 

Matlagning på Atlanten

 

Mulet på Atlanten

 

Mindelo akteröver, på väg ut över Atlanten

 
 

Trinidad

 
Jag är nu i en vik på nordvästra Trinidad. Seglingen hit var lite besvärlig med vind nästan rakt emot ibland och strom nästan rakt emot ibland. Ibland var det dessutom nästan ingen vind. Nu är jag dock här.
 
Det verkar som att min svenska telefon inte fungerar här. Jag ska se om jag kan skaffa ett lokalt sim-kort så kanske den funkar igen. 
 
Jag ville bar berätta lite kort att jag är här. Jag hoppas på att skriva lite mer inom kort.
 
 
//Fredrik
 
 
 

Jag har upptäckt Amerika

 
Ja Jag har upptäckt Amerika. Jag är väl inte den första som gör det men det var ju å andra sida inte Columbus heller.  Jag upptäckte Amerika igår morse lokal tid. Jag har ankrat i en vik utanför Bridgetown på Barbados. 
 
Seglingen över gick bra. Motvind första natten, nästan ingen vind några dagar på mitten och mycket vind en natt under sista halvan. I övrigt var det bra vindar. Seglingen tog nästan exakt 25 dygn. Jag kommer stanna här några dagar och ta det lugnt, sen fortsätter jag ner mot Trinidad. 
 
Jag hoppas på att kunna uppdatera bloggen inom kort igen och ge er mer information om seglingen och om livet på Barbados.
 
//Fredrik
 
 

Hokahey

 
Hokahey är någon form av indianspråk och betyder "ingen återvändo".
 
De som känner till vind och strömförhållandena i de här trakterna har nog anat åt vilket hål jag kommer segla efter Kap Verde. Det är nämligen nästan omöjligt att vända och segla tillbaka mot Kanarieöarna. Jag skulle då ha både vind och ström rakt emot mig. Det var naturligtvis något jag kände till innan jag lämnade Kanarieöarna.Vill man segla vidare härifrån är bästa vägen att segla västerut över Atlanten till Karibien.
 
Vindprognosen ser bra ut så om allt går som tänkt lämnar jag Mindelo och Kap Verde imorgon och seglar västerut mot Barbados. Det är en segling på tre till fyra veckor. Om något krånglar eller vinden dör ut några dagar kan det ta längre tid. 
 
Jag har senaste veckorna förberett båten och fyllt på med mat och vatten för ca två månader. Det är bra att ha lite i reserv om något händer. 
 
Att korsa Atlanten är en dröm jag haft sen jag var ca 8 år. Jag har aldrig varit så nära som nu. Självklart är jag lite spänd inför en så lång segling men jag har en båt jag känner mig trygg med. En båttyp som är beprövad. Jag har förberett båten och mig noga och vindarna ser bra ut så länge prognoserna sträcker sig. Ska jag över så är det nu det gäller. 
 
Jag hör av mig när jag kommit över havet till indianernas trakter.  Hokahey!
 
 
//Fredrik

Mindelo

 

Jag är kvar här i Mindelo. Här finns flera seglare jag träffat tidigare och några nya bekanta. Det största som hänt här sen jag kom hit är karnevalen. Vilken karneval sen. Den mest oturistiska av de lite större karnevalerna sades det.

Den i Rio och den på Trinidad är väldigt turistanpassade sägs det. Den på La Palma som lär vara den tredje största är också hyfsat turistanpassad. Här i Mindelo är den det inte. Visst syntes några få turister men de försvann i mängden

 

Karnevalen här pågick i flera dagar med olika typer av karnevalståg och musikuppträdanden. Jag fick reda på att sju grupper skulle delta som var och en tävlade mot de andra grupperna. Pris skulle utdelas sista dagen.

De som skulle delta har tränat dans en och en halv timme varje kväll i en månads tid innan karnevalen. Jag har faktiskt varit och tittat på ett par av grupperna när de tränade.

 

En dag skulle dock huvudkarnevalen vara. Jag fick tag i en bra plats där jag kunde se bra. Vilka dräkter, vilket uppträdande. De hade verkligen lärt sig dansa ordentligt. När sen karnevalståget passerat gick jag och åt en hamburgare. Det skulle jag inte gjort. Det karnevalståg som passerat var bara en av de sju grupperna. Jag fick äta snabbt. I tur och ordning kom sen sex lika stora karnevalståg till.

 

Jag har dock inga bilder från karnevalen då jag lämnade kvar kameran i båten. Jag har istället till skillnad från många andra min kamera kvar. Här är fattigdomen stor och kriminaliteten hög. Det stjäls rätt mycket. Många har blivit av med telefoner, kameror, pengar och annat.

 

Hur det nu var så verkade de flesta rätt nöjda när karnevalen var slut och allt lugnade ner sig igen. Jag kunde då ta itu med lite jobb jag ville göra med båten. Det finns alltid underhållsjobb att göra på en långfärdsbåt.

 

För tillfället ligger all aktivitet nere på Bris då jag har fått någon form av feber. Jag har varit mer eller mindre sängliggandes i några dagar nu. Det verkar vara något virus som cirkulerar här då fler i marinan har insjuknat. Men det är väl bara att ta det lugnt och hoppas det går över snart.  

 

//Fredrik


Sandstorm över Palmeira, Sal, Kap Verde

 

Sandstorm över Palmeira, Sal

 

Sal, Kap Verde

 

Sal, Kap Verde

 

På Ön Sal, Kap Verde

 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0