haventyr

 

När jag senast skrev var straxt före jul, Ebba och hennes två barn var ombord, vi låg för ankar i en vik vid ön Carriacou. Därifrån seglade vi sedan till Union Island där vi stannade över jul. Julaftonsförmiddagen tillbringades på land men sen tog vi oss ut till båten och kokade knäck och bakade. Snart kom besättningen från en dansk båt och hjälpte oss äta upp godsakerna.

 

När våra gäster åkt över till sig lagade vi julmiddag med janssons frestelse och andra godsaker. Framåt kvällen blev vi bjudna till den danska båten på pannkakstårta. Därefter tog vi oss iland en stund för att se om det var något firande där. Vi hade hört om att det eventuellt skulle bli ett fyrverkeri sent på kvällen. Källan var dock inte så trovärdig och något fyrverkeri blev det inte. Vi tog oss sen trötta tillbaka till båten.

 

Ett par dagar efter jul seglade vi till ön Mayreau. En liten fin ö med en mysig by, fina stränder och bra snorkling. Jag snorklade inte men Ebba och barnen gjorde och de sa att det var riktigt bra. På Mayreau firade vi Ebbas 30-årsdag på en mysig reggaerestaurang innan vi seglade vidare till Bequia där vi firade nyår.

 

Vinden var mer emot än vad prognosen sagt. Vi växelvis seglade och växelvis gick för motor. Efter ett tag larmade motorn. Oljenivån var för låg. Det har hänt vid något tillfälle tidigare, när jag var i Tyskland att motorn förbrukar oljan på något vis. Jag tror det är när oljan är använd ett tag och den blivit lite tunnare. Nu hade det hänt igen.

Det fans en liten skvätt olja ombord så jag hällde i den men vågade inte använda motorn direkt. Jag tänkte att om den förbrukar även den oljan så finns det ingen mer olja ombord. Vi kan behöva motorn när vi kommer fram och ska ankra. Vi seglade vidare. Det blev mörkt och vi fick kryssa för att försöka ta oss dit vi ville. Troligtvis var det någon motström i vattnet som försvårade seglingen. Tillslut kom vi inte närmare vårt mål när vi kryssade, vi drev hela tiden sakta längre bort.

 

Jag beslöt att vi skulle starta motorn och hoppas oljan skulle räcka in till ankarplatsen. Om den inte räckte fick vi stoppa motorn och i värsta fall vända och segla tillbaka söderut till en av de öar vi passerat i dagsljus och visste att det skulle gå att segla in till ankarplatsen.

 

Vi kom fram och ankrade i mörkret utanför Port Elizabeth på Bequia. Morgonen efter kommer en Svensk jag träffat tidigare förbi med sin dinge och undrar hur det är med oss. Vi förklarar läget och jag får följa med honom iland för att köpa mer olja. När han skjutsat ut mig till båten igen fyller jag på med olja och sen ankrar vi om betydligt närmare stranden. Eftersom vi kommit fram i mörkret ankrade vi först ganska långt ut.

 

På Bequia firade vi nyår med middag på restaurang och tittade på fyrverkerier. Efter några dagar var det dags för den längsta etappen med Ebba och barnen ombord. Vi skulle segla från Bequia förbi hela St-Vincent upp till St-lucia. Vi startade på kvällen innan det blev mörkt. I sundet mellan Bequia och St-Vincent var det stora vågor och redan mörkt. Där blev Ebba rejält sjösjuk. För henne var seglingen till St-Lucia ingen njutning.

 

På förmiddagen dagen efter var vi vid södra änden på St-Lucia men valde att fortsätta segla längst öns västkust. Innan det blev mörkt släppte vi ankaret i Marigot bay på St- Lucia för att sova över natten. Vi fortsatte dock redan dagen efter upp till Rodney bay lite längre norrut på ön där vi stannade ett par nätter.

 

Nu var det bara en seglingsetapp kvar till Martinique. På Martinique skulle vi vila och ha det bra några dagar innan Ebba och barnen skulle flyga hem. Vi seglade från St-Lucia till St-anne på Martinique där vi var på stranden, åt god mat och träffade några av mina kompisar från förra vintern.

 

Vi tog sen bussen in till Le Marin för att se om vi kunde boka plats i marinan där och även hyra bil. Vi tänkte att det skulle vara skönt att ligga förtöjd i marinan sista dagarna Ebba och barnen var ombord. Dessutom hade jag en del underhållsjobb att göra på båten efter att de flugit hem. Bilen vi ville hyra behövde vi för att de skulle kunna ta sig till flygplatsen.

Sista dagen de var här gjorde vi en eftermiddagstur med hyrbilen till staden Fort de France och till en fin strand där vi badade och hade det bra. Morgonen efter körde jag de till flygplatsen innan jag lämnade tillbaka hyrbilen.

 

Jag satte sakta igång med diverse underhållsjobb på båten, motorn fick nytt oljefilter och olja, dingen fick nya åror, masten slipades lätt med sandpapper och har fått ett par nya lager med fernissa. Min energinivå har dock varit väldigt låg så det har inte gått så fort.

 

Jag har inte haft några exakta planer för vinterns segling men en tanke har varit att när jag fått båten klar här skulle jag fortsätta segla norrut och sen västerut mellan öarna till Kuba och sen över till Centralamerika för att lämna båten i en flod i Guatemala över sommaren. Jag har nu insett att det fortfarande är ganska långt kvar till Guatemala och att det blir stressigt att hinna dit innan våren. Jag har också kommit fram till att det är ganska svårt att ta sig tillbaka från Guatemala till norra Karibien igen.

 

Då marinan här i Le Marin på Martinique är den sista marinan som verkar säker nog att lämna båten i över sommaren har jag beslutat att det är här Bris får vara över sommaren. Det innebär att jag kommer att komma hem lite tidigare i år än vad jag brukar.

 

//Fredrik