Sandstorm och salt

 

Det har varit lite glest mellan blogginläggen nu ett tag. Det beror på att det inte går att komma åt internet överallt. Som någon skrev i kommentarsfältet så finns det ett ställe i Palmeira som har wifi. Dock behöver man äta en ganska dyr och ofta inte så god middag först. Efter det kan man testa om deras wifi fungerar. Oftast gör det inte det. Det är dock trevligt med tips från personer som varit före mig på de platser jag besöker.

 

Det andra problemet är att ladda upp batteriet i datorn. Batteriet i båten är inte helt pålitligt så jag vill inte göra slut på det helt. Ska eventuellt köpa ett nytt i Mindelo.

 

Nu har jag dock laddat batteriet och kommer åt nätet. 

 

Jag firade jul i La Restinga på El Hierro. Det var grillfest på stranden och mycket folk, ca 40 pers. Trevligt. Redan på juldagen började folk ställa in sig på att segla söderut inom några dagar, så även jag. Jag laddade upp med mat och vatten, sjöstuvade båten och gjorde allt klart. Den 28 december var vi 9 båtar som lämnade El Hierro. Efter några timmar såg vi inte varandra mer. Havet är stort. 

 

För min del blev det en bra segling. Jag hade ganska bra vind hela vägen. Efter tre dygn hade jag anpassat mig efter havet och kunde ha ett ganska behagligt liv ombord. Jag läste mycket, försökte spela gitarr med tveksam framgång och såg på många solnedgångar. Jag såg däremot nästan inga båtar vilket var skönt. Sista dagarna låg det några flygfiskar på däck när jag på morgonen i dagsljus kollade så allt stod rätt till på däck. De var bara ca fem centimeter och det var därmed inte så mycket mat på de så de fick komma tillbaka till havet och bli mat åt andra fiskar. Om jag hittar många någon gång ska jag nog testa att tillaga de. 

 

En dag kom det en liten fjäril flygande förbi. Jag var då ca 200 sjömil från närmsta land och funderade på vad fjärilen hade därute att göra. Något ärende hade den säkert.

 

Jag hade läst att ön Sal skulle vara svår att se på håll. Oftast syns den inte fören man är bara någon enstaka sjömil ifrån. Jag hade tur och såg den redan på sju-åtta sjömil. Fram på natten ankrade jag utanför den lilla byn Palmeira på öns västra sida. 

Här har jag nu varit i tre veckor. Senaste veckan har jag haft besök från Sverige. Det var Sofia som kom ner och hälsade på. 

 

Sal betyder salt. Det finns en saltsjö på ön där de tar rätt på salt och exporterar. Det går också att mot betalning få simma i en saltsjö. Jag vet inte om det är samma sjö eller en annan.

 

Sal består förutom av salt mest av sand och är en väldigt torr ö. Det är knappt det växer något här. Det finns på sina håll lite träd men det är också stora områden där det knappt är vare sig träd eller gräs.

 

För ett par veckor sedan blåste det 43 knops vind. Det är en bit över 20 meter i sekunden. Då kom sanden flygande från ön ut över båtarna i viken. Det gick inte att se land då. Jag satt ute i sittbrunnen hela tiden och var ankarvakt så jag inte skulle dragga in i andra båtar. Efteråt var det röd sand överallt, precis överallt.

 

En båt som varit här men några dagar innan stormen seglat till Sao Nicolau som är nästa ö västerut sjönk där i stormen. Enligt vad jag hört hade personen ombord lämnat båten utan uppsikt. Jag vet dock inte om det stämmer. Många säger dock att det inte är jättebra ankarbotten där så jag bestämde mig för att inte segla dit. 

 

Nu är jag ensam igen och ska förbereda mig och båten för att segla vidare mot Mindelo på ön San Vincente. Där är det carneval som börjar runt den 8e februari. 

 

Jag hoppas på att snart kunna lägga upp lite bilder från El Hierro och från Sal så ni får se hur det ser ut. Tills dess får ni ha det bra ändå. 

 

//Fredrik

 

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0