Bris på land
När jag kom hit till Trinidad ankrade jag i en vik här på nordvästra sidan. Chaguaramas heter det. Sedan var det dags för pappersarbete, Migrationspolisen och tullen tycker det är skojigt med papper. Efter all byråkrati var jag fri nog att kunna ta mig runt här.
Det är en märklig plats det här. Här finns ingen stad eller by. Jag har faktiskt inte sett ett endaste bostadshus här. Det verkar som att om man bor här så bor man på någon båt. Och båtar finns det, ankrade i viken, förtöjda vid någon brygga eller ponton och på land. Mängder med båtar på land. Det verkar som att många väljer att ta upp båten här. Det finns flera ställen här som tar upp och förvarar båtar.
Jag har nu gått runt bland de och hittat ett ställe som verkar bra. Häromdagen lyftes Bris upp ur vattnet och stäldes på land. Det är första gången på nästan tre år som Bris är på land. Det kändes lite ovant första nätterna att sova ombord när det inte gungar.
Jag har städat ur båten och förberett den för sommaren. Om allt går som det är tänkt flyger jag hemåt imorgon onsdag. Det känns lite märkligt. Vintern har gått fort.
Jag har dock hunnit med en del. Jag har bland mycket annat, träffat kompisar på Graciosa, träffat andra kompisar som bor i grottor på La Gomera, firat jul med grillfest på stranden på El Hierro, varit med om sandstorm i Palmeira på Sal, upplevt karnevlen i Mindelo, sett konstiga djur och inte minst seglat.
Jag har seglat nästan 3500 sjömil den här vintern. Dryga 2000 var över Atlanten. Jag är ingen fantast av fotbollssånger, ni vet såna som skrivs iför VM och så. Det finns dock en som är bra. Eller, det är nog snarare bara ett par rader som är bra, men de är desto bättre. Jag tänker att de raderna nog handlar om långsegling. Jag tror att låten är från 1994. Raderna jag tänker på är naturligtvis "Till alla de som korsat Atlanten och visat att det går....." Den tänkte jag på när jag närmade mig Barbados. Seglingen över Atlanten hoppas jag ska få ett eget inlägg här inom en rätt snar framtid.
Här på Trinidad har jag mest ägnat mig åt båten och att få dn på land och i ordning för sommaren. Dock fick jag för mig attjag skulle ta en dag och ta mig iväg och se något annat. Först tänkte jag ta bussen in till stan för att se hur det ser ut där. Sen fick jag tips om en strand med vandringsstigar i skogen runtom.
Jag kände mer för en lugn och rofylld skogspromenad så jag frågade en som varit här länge om hur man ta sig dit. Jag frågade också om det fanns några farliga djur.
Man vet att man har seglat en bit hemifrån när svaret på fråga två blir: "Nej, det är inte så farligt här på norra delen av ön. Här finns bara tre sorters ormar som är dödligt giftiga. Två håller till på marken och en i träden. På södra delen är det lite värre. Där har de även anacondor och aligatorer." Efter det lugnande svaret begav jag mig iväg mot stranden och skogen. Jag tog bara en liten promenad på någon kilometer i skogen. Jag kände mig inte helt lugn även om risken att stöta på orm inte är jättestor. Jag satt sen en stund på stranden och tittade på havet. Det var rogivande.
Här runt båten finns det också djur. Ödlor. En är ca 30 cm lång från huvud till svanstipp. Den är grön, Neongtön, nstan självlysande. Den andra är lite större. Den är nog 70 cm mellan nos och svanstipp. Den är mörkare grön med tvärrandig svans. Jag vet inte om jag bör vara försiktig med att stoppa ner fötterna allt för näre de. Jag har dock sett att den stora ödlan äter växter så jag tror inte att den vill äta mig. De springer runt här bland båtarna.
För någon vecka sen såg jag en apa på andra sidan vägen. den var nästan svart och klättrade i ett träd.
Nu ska jag göra klart det sista inför imorgon. Jag hoppas på att skriva mer här inom kort igen.
//Fredrik