Södra La Gomera

 

La Gomera är en trevlig ö. Jag är nu tillbaka i San Sebastian efter en tur runt södra halvan av denna ö.

Vi var fyra båtar som lämnade San Sebastian den 30/12 för att några timmar senare låta ankaret falla i Cala Cantera som är en vik med bra ankarbotten och en nedlagd fiskkonservfabrik. I den gamla nedlagda fabriken som stått tom så länge att flera av taken börjat rasat in, men inte alla, bor det ett fransk/belgiskt par sen sex år tillbaka. De har en jurta, ett stort tält och så använder de något av husen lite också. De försöker odla upp marken så gott det går. Aloe veraplantor hade de i mängder. De berättade att för att handla mat måste de först gå i nästan en och en halv timme längst en stig för att komma till närmsta bilväg. Om de inte får lift där med någon bil måste de gå lika långt till för att komma till en liten butik. Anar att de inte köper mer än de behöver. Kanske fler borde bo på det viset.

 

De hade inget emot att vi gjorde upp en eld på stranden och grillade några fiskar och annan mat vi hade med oss. Det blev en trevlig kväll.

Dagen efter, på nyårsaftonens eftermiddag tog vi oss vidare till Valle Gran Rey som är ett samhälle på öns västra sida. Där firade vi nyår.

 

Valle Gran Rey är intressant. De flesta där är tyskar. På en speciell strand samlas massor med folk varje kväll vid solnedgången och spelar trummor och didgeridoo, jonglerar, gör solhälsningar och annat som möjligtvis kan hylla solen. Solnedgången där sägs vara den vackraste i hela denna ögrupp. Solen går ner snett bakom ön El Hiero och då, bara då, kan man se El Hiero. På dagtid går det inte att se den ön.

 

Efter några dagar i Valle Gran Rey hade två båtar seglat mot La Palma och vi andra två tog sikte på en vik en bit bort. Jag fick med mig en tyska i båten som bodde i en grotta i den vik vi skulle till. Det visade sig vara 20-30 personer som bodde där i olika grottor. Vi blev kvar några dagar och umgicks med folket på denna plats. På morgonen lagades det frukost över öppen eld i en gemensam lägerplats. En efter en droppade folk in vartefter de vaknat. Bad, fika, små promenader och pratstunder fick dagarna att gå fort. När mörkret började falla var det dags för gemensam middag. Då tändes elden igen och folk anslöt från olika håll för att hjälpa till att laga mat och äta. Kvällarna tillbringades i lägerplatsen med trevliga människor tills det var dags att sova. Sen kom en ny dag. Och en ny. Jag är sugen på att ta mig tillbaka dit snart igen. Vi får se vad som händer.

Jag tar några dagar här i San Sebastian och tvättar, städar, pysslar med båten och promenerar runt lite. Jag är nu ensam ombord men Asikel som är en båt med ett gäng italienare och fransmän som jag känner ligger en bit bort här så jag har en hel del sällskap här också.

 

//Fredrik


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0