Brunsbuttel-Haag.

När vi kom tillbaka till båten i hamnen i Brunsbyttel efter att ha uträttat ärenden på staden hade både den svenska och den åländska båten vi lärt känna besättningarna på försvunnit. De hade tidigare sagt att de skulle avsegla senare på eftermiddagen precis som vi. Vi fick någon dag senare när vi träffade de igen reda på att de fått andra uppgifter om när det var bäst att slussa ut ur kanalen. Uppgifter som inte var så pålitliga, de hade haft motström stor del av sträckan.

Vi däremot gjorde som vi gjort inför slussningen i andra änden av kanalen, vi frågade en holländare. Vart ska du frågade jag, Cuxhaven svarade han, bra det ska vi också sa jag. När slussar du ut var min nästa fråga, halv fyra svarade han, bra det gör vi också sa jag.

När vi kom ut ur slussen höll tidvattenströmmarna som bäst på att vända och vi fick medström till Cuxhaven.

När vi sedan skulle in i hamnen i Cuxhaven hade strömmarna ökat i styrka och var nog uppe i närmare fem knop. Vinden kom från rakt motsatt håll, dvs motvind. Nu är inte motvind något ovanligt i sig, det är den vind det har varit mest av under denna segling. Det ovanliga var att om man inte gjorde något utan bara lät båten driva så drev den rakt mot vinden och inte som jag är van vid med vinden.

Hamninloppet kändes smalt när vi skulle in där. På första försöket drev vi förbi inloppet. Vi fick då vända och segla med vinden akterifrån och ett segel ut på var sida av båten för att fånga upp så mycket vind som möjligt samtidigt som motorn jobbade på för att ta oss framåt, men vi stod stilla, strömmen var för stark. Då kom en våg akterifrån och tryckte oss framåt en liten bit innan vi åter stod stilla sen kom nästa våg och tryckte oss framåt och nästa och nästa. Tillslut hade vågorna tryckt oss tillräckligt långt så jag vågade svänga lite och vips hade vi nästan med sidan av båten först tagit oss in i hamnen. Inne i hamnen var det lugnt, inte så mycket vind eller strömmar. Där träffade vi besättningen från den danska båten Kaya som vi även träffat som hastigast i Brunsbyttel. De hette Emma och Fredrik och var på väg till Karibien. Med på båten fans även två av deras vänner som

dock bara seglade med tillfälligt. Av de fick vi sjökort över hela världen att ha i datorn, nu gäller det bara att få tag i ett visst program som gör att man kan öppna sjökorten. Det ska nog ordna sig.

 

I Cuxhaven blev vi kvar några dagar på grund av kraftig motvind och höga vågor. Det blåste tio-tolv meter i sekunden och då blir det lätt vågor på mellan två och tre meter när vinden och vågorna möter tidvattenströmmarna. Nog för att jag läst en del om tidvatten men det kändes inte som några idealförhållanden när man inte har någon praktisk erfarenhet av segling i tidvatten.

 

En dag kom polisen och gjorde rutinkontroll. De ville se alla tänkbara och otänkbara papper. När det visade sig att jag hade fler papper än de bett om ville de se att jag hade fungerande lanternor och signalhorn mm. Tillslut var de nöjda och skrev ett papper som de gav nig. Det skulle jag visa upp om det kom andra tyska poliser som ville se mina papper. 

Tillslut kom vi iväg från Cuxhaven. De frisiska öarna var riktigt fina. Vi besökte några av de som låg strategiskt till. Såg tumlare några gånger och massor av säl. En dag låg det mellan 50 och 60 sälar på en sandbank och såg ut att lata sig. 

På en av de Holländska öarna var det dags igen för poliskontroll. De kom på morgonen när vi just satt oss för att äta frukost. De sa att de sett när vi kom kvällen innan. Nästan skrämmande vilken koll de har. De var inte intresserade av något papper från den tyska polisen. De ville se pass och lite papper på båten, sen var de nöjda och vi fick äta frukost ifred. 

På den Holländska ön Texel som ligger utanför Den Helder mönstrade Idamaria av. Hon skulle leva öliv någon dag innan hon tog sig vidare mot hemmet. Jag fortsatte min segling till Ijmuiden.

Någonstans vid Texel/Den Helder började miljön eller klimatet ändras. Det är svårt att riktigt sätta fingret på vad det är men nu känns det att jag är utomlands. Tidigare har jag mest konstaterat det genom att folk pratar anorlunda och att det står konstiga saker på skyltarna på land 

Ijmuiden är Cornelis Wresvijks födelseort visade det sig. Där fans en bronsbyst föreställande honom där han blickar ut över havet. 

På väg in till Ijmuiden fick jag agera bogserbåt och dra in en båt som fått motorhaveri i hamninloppet. 

Nu sitter jag i en hamn i Haags utkant. Haag är ett lite för stort ställe för att jag ska trivas riktigt. Imorgon bär det av söderut igen om inte vädret protesterar. 

//Fredrik 

 

 

 

#1 - - Sara Lindén:

Hej din sköbuse! :)
Hej din sjöbuse!
Jag fick veta av din far att du hade seglat iväg igen!
Super kul! Önskar dig all lycka på färden!!
Hoppas allting går bra och att du lyckas genomföra din dröm! :)
Jag ska följa din blogg här! :)
Men en varning bara!
Se upp för skelett och giftiga sälar! ;)
Kram/Sara