Tankar om en EPIRB
Ombord på Bris har vi diverse säkerhetsutrustning, en av de viktigare sakerna är en EPIRB. En EPIRB är en nödsändare som sänder nödsignaler via sattelit. Det går till så att vid en nödsituation rycker vi tag i EPIRBen och aktiverar den genom att trycka på en speciell knapp. Oavsett var i världen vi befinner oss går det i samma stund vi aktiverar EPIRBen en signal till sjöräddningscentralen i Göteborg med båtens position och båtens ''ID-nummer''. Med hjälp av detta ''ID-nummer'' kan sjöräddningscentralen se vilken båt det är, båttyp och båtnamn, färg mm, vem som är ägare till båten samt anhöriga och deras kontaktuppgifter. När larmet kommit in kontaktar sjöräddningscentralen någon av våra anhöriga för att fråga om det är möjligt att båten befinner sig på den plats varifrån larmsignalen har kommit. När de fått det bekräftat kontaktar de den sjöräddningscentral som är närmast olycksplatsen, det vill säga, om vi har seglat på en container och håller på att sjunka utanför Portugals kust kontaktas sjöräddningscentralen i Portugal som då skickar ut en båt för att hjälpa oss. Så långt är allt väl. När vi för en tid sedan köpte vår EPIRB på ett företag i Västervik fick vi förutom nödvändig bruksanvisning och monteringssatts även med en garantisedel vilket jag vid en första tanke tyckte var bra. Tills jag tänkte efter en gång till. En EPIRB får endast användas i en nödsituation för att då kunna rädda människoliv. En garantisedel används för att inom en förutbestämd tidsperiod kunna reklamera en trasig eller på annat sätt felaktig vara. Om vi befinner oss långt ute till havs och en nödsituation uppstår där våra liv är i fara, om vi då larmar med EPIRBen och det då visar sig att den inte fungerar så får vi kanske inte den hjälp vi behöver för att klara oss.
Vem ska då ta garantisedeln i handen och åka till Västervik för att reklamera en trasig EPIRB?
/Fredrik
Hmm... En oroväckande tanke.
Glad midsommar på er i alla fall önskar Fia och Erik. =)