Funderingar
Tre månder kvar. Oboy, bara tre månder kvar. Sen sticker vi!
Jag har en pirrande känsla i magen. Det är en bra känsla. Jag är övertygad om att vad som än händer kommer jag aldring ångra att vi åker. Jag tror på våran resa. Jag tror på Fredrik och jag tror på mig själv. Jag tror på "att våga". Jag har månge gånger fått kommentarer som tyder på att det är en del som anser att det vi tänker göra är en orealistisk dröm. Hur kan man tycka om att resa omkring i en liten båt utan alla bekvämligheter och trygghetssystem? För mig är det ingen fråga, det är en känsla och längtan lika självklar som att jorden är rund. Det finns ingen tveksamhet i min längtan. Vad är det jag lever i nu? En känsla av tomhet. Jag behöver fylla mina dagar med upplevelser. Min mage knyter sig när jag tänker på min vardag. Vardagar passar inte mig. Jag har gjort mitt bästa för att passa in i vardagen men misslyckats. Misslyckats på så sätt att jag har svikit mig själv och grävt ett allt djupare hål i mig själv. Jag har försökt anpassa mig till en vardag som inte är "jag". Jag tänkter släppa taget snart och anpassa varje dag efter mig själv istället. Jag är ung. Jag kan inte på något sätt tro att det är meningen att man i min ålder ska känna krav på att ständigt prestera. Jag är 23 år och känner redan hur livet slinker förbi allt för hastigt. Jag får ångest bara av att tänka på det.
Jag är lycklig över att jag och Fredrik har skapat oss den här möjligheten till att göra den här resan. Jag väljer att känna och tänka att vi har skapat den här möjligheten. Det är våran förtjänst att det blir av. Det är framförallt Fredriks förtjänst att vi har en bra båt att resa och leva i men det är min förtjänst att jag följer med. Jag tror på mig sjäv i det här. Att jag tror på mig själv är viktigt. Och jag tror att en stor seger är att jag fortfarande tror på mig själv. Vid ett antal tillfällen har jag fått kommentarer/reaktioner som är långt ifrån uppmuntrande. Ibland tänder jag till och blir riktigt sur och ledsen. Hur ska jag någonsin klara av det här om andra tvivlar på mig? Det finns självklart en annan sida också! Jag har fått många positiva reaktioner! Oavsett vad som händer kommer jag ändå ha med mig all positiv uppmuntran som jag har fått från olika personer.
Snart går ögonen i kors... Jag är oerhört trött! Behöver sova lite inför veckornas höjdpunkt; klättring på onsdagar! Hur som helst det var skönt att få skriva av sig lite känslor och funderingar...
God kväll!
/Kristina